Hej Älskade Syster!

De rosa glasögonen behöver med jämna mellanrum putsas för att jag inte ska vaggas in i att allt som händer är isolerade händelser och inte patriarkala strukturer. Det hjälpte den här boken till med idag. Välbehövligt. 

Så länge jag kan dra mig till minnes har jag besvärats av att ögonen rinner ibland när jag kommer ut. Av sol och vind och kanske trånga tårkanaler. För några veckor sedan fick jag veta att det kallas för tanttårar och idag är jag gick mot jobbet och tårarna kom störde det mig på ett annat sätt än tidigare. Har helt enkelt lättare att identifiera mig med en känslighet än tant. Varför är det så farligt. Tror inte jag skulle känt på samma sätt om det kallats för gubbtårar och det stör mig. Tanttårar känns förminskande och nedlåtande i mina öronen. Hatar att jag känner så. Att det är så? Hade du reagerat och i sådana fall hur?

Snart semester. Känns overkligt, även om jag tränade lite igår. Barnen hade studiedag och vi myste lite, hälsa på kusin Lars, som var vid förvånansvärt god vigör för att ha brutit nacken och gick och la oss. P var i väg på vandring. Idag hämtade jag upp ungarna efter att ha slängt in redan packade väskor i bilen och körde till landet där mamma stod med maten färdig. Det kändes bra med mamma fram tills det att barnen somnat. Då satt hon framför någon skit vid tv:in. Gladiatorerna och hävdade att hon aldrig sett på det och aldrig heller Fångarna på fortet. Snälla. Hur skulle the Queen of tv kunnat missa att se något av de programmen. Jag vet ju det i hela kroppen att hon och pappa har tittat på det. Är nästan 100% säker på att hon sett dem med pappa och mig. Säkert du också. Att hon inte skulle seett dem är så osannolikt att jag blev förbannad och la mig i sovrummet med lite god musik i stället. Positivt är trots allt att vi köpt en grymt bra högtalare. Tror det måste vara min morsdagspr