Hej Älskade Syster!

Tillbaka i vardagen efter en härlig första adventshelg. Som sagt bra förutom då att den var så kort. I lördags hängde vi mest inne, fixade och pysslade. Medan Svante och P sov satt jag och Elton och pyntade pepparkakshuset och lät en del av pyntet gå rätt ner i magen. När Svante hade vaknat bakade vi pepparkakor, åt deg och provåt de färdiga kakorna. På eftermiddagen byltade vi på oss och gick bort till ankorna i Slottskogen och gav dem lite mat innan vi gick vidare en sväng till Plikta. Tur hade vi där också. Eltons kompis och dennas lillebror var där med sina föräldrar, så Elton och kompisen sprang omkring som galna och skrek medan någon av oss vuxna turades om att vara zombisar som jagade dem. När det värsta spring i benen var borta och magarna behövde mat begav vi oss hemåt för lite middag. I går, söndag, började vi dagen tidigt. Typ fem. Jippi! Kolla lite tv innan hemlagad adventsgröt och findekoration av resultatet från gårdagens pepparkaksbak. Eller Svante åt upp både p...

Satan i gatan vad jobbigt det är med relationer, eller mer bestämt samborelationer, sambolivet, föräldralyckan. Det tar kraft från en, kraft som knappt finns just nu. Har varit så trött på det där jävla sambolivet. Gått i min ensamhet, även ifall bitteheten sipprat över på alla så klart och tänkt lösningar, förändringar och alternativ. Kände en sleten lägenhet i Hisingen komma allt närmare för hur löser man en extra lägenhet i Haga. Det gör man inte. Kanske inte ens i Hisingen.   Så i onsdags, date med Edina. Så härligt att bara få ur sig alla tankar helt osorterat. Hon höll med om att han är en idiot förmodligen med, om inte autism så i varje fall mycket autistiska drag. Hej och hå, ingen empati, mentaliseringsförmåga eller en mer än ytlig socialkompetens. Där tack för maten är så jävla viktigt men det är fan aldrig någon som säger tack för tvätten, städningen, fixningen, ordningställandet eller det allmänna tänkandet kring familj.  S å i torsdagsmorse efter ännu en...

Fredag! Så efterlängtad denna vecka. Blev ju sjuk förra helgen. Kände mig något bättre måndag och   tisdag då jag var hemma med ungarna förutom att jag tappade rösten under tisdagen. Men sen liksom har inte kunnat tala ordenligt sen i tisdags då. Haft jätteont i halsen på natten. Liksom som en brännande klump. Sen idag. Bajs. Snuva, hosta och ont i halsen plus att rösten är fortsatt kass. Fy fan.   Det känns som jag aldrig kan träna. Först uppehåll nästan en månad på grund av småkass. Körde två gånger förra veckan och nu kass igen. Verkligen avskyr det här dagissjukträsket som vi har hamnat i. Ge mig vår, sommar, sol, värme, lycka och solluktande hud. NU!!  Grått, regnigt och bara helt fantastiskt deppigt. 

Hej Underbar! Hoppas du haft en härlig dag. Själv har jag h haft en riktigt mysig dag med galningarna  (det vill säga kidsen) här hemma. Vi har städat, spelat, spelat ännu mer, byggt slangbellor av plusplus, målat och ätit några gånger. Sen har jag tappat rösten också. Hoppas inte det beror på att jag skrikit så mycket ungarna utan mer på sjukdomen. Märkte det nu på kvällen när jag var i Smyrna kyrkan. Var där på möte angående att bli fadder, till ett ensamkommande flyktingbarn, och mötte en gammal vän jag skulle hälsa på. Gick sådär. Fick fram lite kraxande. Just nu ligger bägge ungarna i sina sängar så jag ska tvätta mig, borsta tänderna och hoppas på att få några goa minuter i sängen innan de kommer springande igen. Igen säger jag för bägge har varit uppe och somnat till här på soffan bredvid mig. Helt otroligt att Svante kan veta var jag är. Han måste gå på luktsinne. För att jag är i soffan är ju inte det vanligaste. Sen vaknade Elton och ville ha sin nya gummiboll och...

Så att.... För fjärde natten den här veckan körs tvättmaskinen med nedsydda lakan, madrass skydd, kuddar och liknande med en enda skillnad och att det inte var mina sängkläder i dag. Än så länge. Först kräktes ju Elton förra söndagsnatten. Sen var det Svantes tur i torsdags morse. Sen var det Elton igen igår natt och nu i natt igen. Förutom de nattliga kräkningarna är dom som vanligt. Väldigt märkligt. Stackars mina ungar och stackars mig. Glömde ju säga att jag blev sjuk igår. Så stackars jag har haft det lite halvgott med två dagars sängliggande, serier och film. Så nu blir det ett par dagar till med VAB och missad arbetstid. För i morgon kan jag nog inte gå eftersom jag varit dålig och på tisdag kan verkligen inte P.

Nu har det gått snart en vecka sedan IS terrorister bombade i Paris och flyttade den hemska verkligheten närmare mig. Innan har jag på något sätt kunnat hålla det ifrån mig men nu är det en realitet som jag kanske kommer att ta hänsyn till i beslut jag tar. Vill inte bli skrämd av deras, IS, ynkedom. Det är ju precis det de vill. Skicka vågor av rädsla ut i världen. Men samtidigt sätter sig ett filter i mig. Ett filter med budskapet. Hur försiktig behöver jag vara? Igår var första gången någonsin som Sverige gick upp på en fyra, högt hot, på den femgradiga skalan när det gäller terrorhot. Skulle jag gå in i Nordstan med barnen, skulle jag gå in på centralstation med barnen, skulle jag sätta oss på ett tåg? Jag skulle i varje fall ha tänkt mig för och jag hatar det. Vill inte ha en värld där man behöver fatta beslut gällande var man ska befinna sig utifrån ett eventuellt bombdåd. Vill ha en trygg och kärleksfull värld till mina och andras ungar att växa upp i.  

Hej Finaste! Hur har din helg varit. Min har varit härlig och fortsätter ända till på måndag. Igår var vi på Åby badet och det var jättemysigt, verkligen och på kvällen var vi hos mamma och åt middag. Men sen kom kräkets forsande. Hela min säng, sängkläder, kuddar och täcket var fyllt med knallrött bär spy. Elton den stackaren kräktes och kräktes och kräktes. Så idag är jag och kidsen hemma. Elton har kollat på tv hela dagen men inte kräkts något mer och jag tillsammans med Svante har sprungit upp och ner till tvättstugan för att köra 6 maskiner med allt som blev nedspytt. Just nu sover Svante middag, regnet öser ner ute och det är rätt skönt att hänga i soffan med stora killen. Att bara vara. Hinner aldrig med det där sköna "att göra ingenting". Det är ju bland det bästa som finns. Jag borde ha en extra dag ledigt i veckan, där jag kunde gå och pyssla här hemma och göra ingenting. Kräkpellen förra helgen

Lördag. Vilken underbart härlig dag. Knappt någon ångest what so ever. Dagen har varit lång men inte alls tråkig. Vi har hunnit med frisörbesök för mig och Elton. Akut besök för Svante och Per. Trodde att Svante svalt minst en magnet men som tur var hade han inte gjort det. Middag hos Anna och Marcus. Mycket trevligt och nästan avslappnat. Så avslappnat det kan bli med ungar som springer runt och skriker och slåss emellanåt. Och nu på kvällen har jag varit ute med jobbet. Eller. Jo ute med jobbet men liksom utan att det är jobbet som fixar det eller hur man ska säga. Men skit i det. Det jag ville tala om var alla mäns förträfflighet eller hur jag ska säga. Så här något gick det i alla fall. Jag kommer till stället, ett par timmer senare än de andra eftersom jag varit på middag innan. Säger hej till och sätter mig bredvid en man som heter Anders i 50-55 års åldern med ett vad jag tycker väldigt slitet utseende. vad det har med saken att göra kan du tänka men jag kommer till det. ...

På stan. Galet. Långt efter läggdags. 

Fy fan! Depp, ångest, mörker och regn. Köpte med mig en flaska kahloa hem som lite ångestmedicin. Fungerade lite tillsammans med en lång promenad. Men fan vad dåligt jag mår idag. Blå

Idag har jag haft lönesamtal. Det firade jag med att åka iväg på lunchen och handla två par svarta byxor. Ett par underbart härliga i flanell och ett par andra snygga med lite tjockare glänsande revärer. Bägge från J.Lindberg. Nu kan man tro att jag har fått en gigantisk löneförhöjning. Det har jag inte. Trots att jag hamnade i den bästa löneökningskategorin är det inte direkt några fantasisummor som erbjöds. Så för att uppväga för den dåliga löneförhöjningen har jag bara suttit hela eftermiddagen och klickat runt mellan bloggar, läst tidningen och ätit saltapinnar som jag hittade i lådan. Nu längtar jag till klockan är kvart över och jag kan med att gå härifrån. För hemma har Elton bjudit hem en dagis kompis. De går hem tillsammans med P och sen kommer hennes mamma eller pappa och hämtar henne klockan sex. Första kompisen hem utan föräldrar. Det känns stort.    

Jag och Svante har varit på besök hos den nya kusinen. Dom andra smittohärdarna fick stanna hemma. Det är verkligen helt otroligt hur små de där nyföddingarna är. Alltså man vet ju att dom är små, men när man träffar dom och håller i dom. Otroligt små. Jag tycker ju att Svante är liten men den här lilla tjejens fötter är knappt halva Svantes handflata. En riktigt gullunge. Svante var bedårad satt bredvid och kalla henne Milla och klappade försiktigt på henne.

I söndags gick jag till MQ för att reklamera en jättefin blus jag köpt för ett tag sedan. Efter det att jag tvättat den gick den inte att använda igen. Den satt hur obekvämt och fult som helst. Ett tag funderade jag över om jag hade gjort en massiv viktökning. Eller om jag var pms:ig och det var därför den inte kändes bra. Men nej. I alla fall så gick jag dit och passade på att prova en ny 38:a och det var en otrolig skillnad. Så jag gick fram till en som arbetade där och berättade om mitt problem. Så då frågade hon hur jag tvättat den. -           Jag vet inte riktigt sa jag, det var ett tag sedan, men kan tänka mig att det var en 30 tvätt. -           Hmm, snörpte hon på munnen och sa. 30 grader fintvätt står det här i tvättrådet. -           Okey, men då var det så den tvättades sa jag. Och sen började hon hålla på om att det här tyge...

Hej och hå! Så var det snart helg igen. Fredag liksom och vi har traskat tillbaka till vab-träsket. I måndags Svante, i tisdags Elton. Onsdag var de bägge på förskolan men så i går kväll hade Elton nästan 40 graders feber så han fick vara hemma idag också, hängig idag så han blir hemma i morgon också. Tur att man har världens bästa mamma som kommer hit och passar och hjälper till så att jag och Per kan gå till våra otroligt viktiga arbeten. Fick mens idag. Min mens har verkligen förändrads efter att ha fått barn. Tidigare knappt något och nu sjukt mycket, alltså sjukt mycket. Och den där jävla pms:en. Den är nästan ohanterbar. En sak är när jag går runt och är arg. Det är klart jobbigt eftersom jag hatar P så mycket men ångesten och oron, den är fan ännu värre. Känner mig värdelös, värdens sämsta mamma, tråkig, kass på mitt arbete. Häromdagen gick jag förbi ett rum där några skrattade, då trodde jag att de satt och hånskratta åt mig där inne. Hur sjuk får man bli. Kände för att säg...