Hej Älskade Syster!

En något bättre dag. Låg och tänkte ut massor av bra "hur att överleva relationen" strategier. Måste säga att jag kom på en otroligt bra lösning. Varannan helg får någon av oss åka iväg från fredag till söndag så att den andra personen får vara själv med barnen. Har dock inte berättat om den för den andra personen i relationen och tror inte att den personen tycker att det är en lika bra plan som jag själv tyckte när jag låg där i min ensamhet. Men otroligt smart och bra tycker jag i alla fall. Sen skickade jag med ett sms till mamma och frågade om hon ville ha sällskap ner till landet. Hon var otroligt nog vaken och svarade att det ville hon. Så jag och Svante åkte med henne och Elton och Per gick på stan och köpte skidsockor och badbyxor till Elton. Det var härligt på landet men vi var bara där en kortis. Pillade lite, tog kort på pv´n och sen åkte vi och fika. På vägen hem tog jag upp en sak som hon påbörjade igår. Hon pratade om Frillesås och att vi aldrig var där oc...

Och så har ännu en rätt tråkig dag passerat. Är det här livet.  Älskar så klart mina ungar. Men det känns som livet på något sätt står på paus och det är inte deras skull eller för deras skull som knappen är nedtryckt. Det är mer som det där berömda ekorrhjulet man bara springer på och släcker bränder. Ett steg bakom hela tiden. Dålig planering. Hem till mamma en lördageftermiddag som går in på lördag kväll. Sen är det söndag, helgen är slut och det är bara att gå tillbaka och jobba igen.  Det är väl inte så här det ska vara. Eller hur. Lite mer ska man ju få ut av den ändå korta tid man har kvar. Tänker tankar fram tillbaka och upp och ner. Känns som om jag behöver lite mer struktur, lite mer utrymme, lite mer socialsamvaro med folk i min egen ålder.  Slut på den här rätt tråkiga dagen. Inte heller den är något att minnas. 

Alltså den där vuxna personen jag lever med. Kan inte låta bli att undra huruvida det är något allvarligt fel med honom. För någon vecka sedan stoppade han ner Eltons vantar i påsen till dagis och när jag frågade om han känt efter inuti så att de var torra hävdade han att det hade han gjort. De var inte torra när jag kände efter och då säger han att han kände efter utanpå och att det var det han svarat på. I morse ligger Eltons vantar återigen i påsen och jag frågar ”har du känt inuti så att de är torra?” Jo men det hade han allt. Jag förtydligar med att fråga om han har känt inuti vantarna. Det hade han. Och här till saken. Jag känner att jag inte kan lita på att han verkligen har det och stoppar ner handen i den ena och de är helt blöta inuti. Han står alltså och ljuger mig rakt upp i ansiktet och tycker alltså inte det är viktigt att se till att Elton kommer till dagis med torra vantar. När jag säger till honom om att han ljuger mig rätt upp i ansiktet, säger han ja preci...

Min jobbinspiration är inte på topp idag. Känner mig trött och godissugen och har liksom svårt att kanalisera tankarna på något annat. Funderar på godissorter som jag vill ha. Kanske mjölkchoklad med krokant i eller turkiskpeppar men hamnar tillbaka i chokladfållan tror jag. Tyvärr är det en timme kvar innan det går att göra något åt. Bajs att jobba så långt ifrån en kiosk. Kanske det skulle hjälpa med en varmchoklad. Får ta och gå ner till kansliet och hämta en. Hjälper nog mot tröttheten också kanske.   Eller inte. Så här stod det på en rubrik på aftonblandet och så här uppfattade jag det. Man misstänks planerat attack -           med känguru Is sympatisör planerade fylla pungdjuret fullt med sprängmedel och tapetsera djuret med terrorsymbol.   Att en terrorist alltså satt tillsammans med en känguru och planerade att fylla kollegan kängurun med sprängmedel. Alltså sprätta upp och stoppa det i kängurun, för ...

Den här bilden tog jag för lite mindre än tre månader sedan och jag kan verkligen inte dra mig till minnes vad den är tagen. Det är ju skrämmande, eller hur? Hur kan jag inte veta var denna bild är tagen?

Måndag igen. Den här helgen har inte kvalat in på tog 50 roliga helger precis. Känns som om vi gjort precis ingenting och det har vi knappt gjort heller. Väldans tråkigt. Det enda positiva är att jag fått mens och alltså inte har PMS längre. Sen hade i och för sig jag och Elton det lite gott igår. Vi åkte in till stan, gick en snabbis på Åhlens och köpte en ny kavaj till mig, sen vidare till leksaksaffären och avslutade med en fika. Älskar verkligen att hänga med honom, han är helt underbart rolig. Vi har så spännande samtal. I går pratade vi en del om västerländernas exploatering av Afrika och på vilket sätt vi har rättfärdigat det. Vi pratade också om vårt, vi rika i Sveriges, ansvar att hjälpa andra som har det sämre ställt eller lever under dåliga omständigheter. Som krig. Sen prata vi så klart också om häftiga leksaker och hur mycket vi älskar varandra. Elton är inne i en otrolig mamma fas just nu. Jag är bäst och pappa är inte alls så bra. Jag gör bra och roliga saker, ...

Du vet. Ibland läser man i tidningen om hur en person, en familjemedlem, gått ut genom dörren precis som ingenting och sen aldrig kommit tillbaka. Ingen vet vad som har hänt men i de flesta fall, enligt polisen, har inget brott begåtts utan de har helt enkelt bara tagit på sig jackan, skorna och gått iväg som om de skulle gått till jobbet, eller affären. Vissa dagar, som idag, önskar jag att det var jag. Inte så att jag skulle överleva utan mina små ungar men tänk att bara gå ifrån familjekaoset och åka iväg och skapa sig ett helt nytt liv. Sen drömmer jag om alla olika liv jag hade kunnat skapa mig någon annanstans

Såg den här i affären tidigt i höstas och blev kär. Insåg ju på ett intellektuellt sätt hur löjligt att köpa den när jag knappt dricker te. Men jag har inte kunnat släppa tanken på den och idag slog jag till. Den är som ett konstverk och jag älskar den. Kan till och med börja dricka te för att rättfärdiga mitt köp. 

Tröttare idag än igår men ser fräschare ut. Måste vara motljuset

Igår var de sista orden Elton sa till mig innan han somnade. Dumma mamma. Jag hatar dig. I morse vaknade jag av att Svantes blöja läkte och det rann kiss i mitt ansikte. Älskar som sagt att vara mamma varje sekund av livet.

Orkar därför inte påbörja något nytt. I stället tar jag ett trött kort på mig själv och lägger upp här. 

Måndag eftermiddag. En timme kvar till hemgång och jag sitter här i mörkret, äter knäckebröd och börjar länga hem. Lite glad och stolt över mig själv. Lite beröm över min arbetsinsats från ovan (alltså ovanför institutionsnivå) gjorde dagen. Annars har jag tillbringat dagen med att färdigställa ett utlåtande och sörja bortgången av David Bowie. Haft en bra, lite social men slapp helg. I fredags hade vi grannarna över på fredagsmys med tacos, vin och godis. I lördags städade jag för att det verkligen behövdes och för att slippa hänga i pulkabacken och för att jag faktiskt har en sträckning som inte skulle bli bättre av det. I söndags hängde jag i soffan och låg i badet med en bok. En liten stund i alla fall. På kvällen var vi inne hos våra grannar och åt allternativ till tacos, dvs. pastasallad som man plockar ihop själv. Göttigt! Nedsköljdes med ett par öl. Enda smolket i bägaren är väl att den där sträckningen också gjort att jag inte har kunnat träna. Idag känns det bättre ...

Tänk att det är fredag igen. Två dagars arbetsveckor kanske är min grej eller inte. Tänk vilken ångest jag hade inför att börja arbeta igen, men faktiskt det är rätt skönt. Just nu sitter jag här på mitt kontor som jag i varje fall börjat fixa till lite och ser snön virvla ner utanför. Hej mysighetsfaktor. Hade jag varit hemma hade jag väl varit tvungen att uppbåda entusiasm för att göra snöänglar, bygga ljuslyktor och snögubbar och hänga i pulkabacken. Som det nu är njuter jag av snön på det sätt som känns bäst. Inomhus (om man inte är i slalombacken eller skidspåret då vill säga). Mörkret börjar sänka sig utanför och jag ska strax bege mig hemåt. Fredagstacos och mys med familjen och kanske även grannarna. Per sa något om att han bjudit in dem. Och efter det en hel helg med ledighet igen. Hoppas vi båda får en härlig helg. /XOXO

Att efter fem år kunna lyssna på musik högt igen. Älskar dem, älskar active noice reducering. Bara rycker på axlarna när P rör på munnen i min närhet.  I övrigt fick jag ont i ryggen efter kass liggposition i går natt ( inget sexuellt alls) men nu strålar det ner i rumpa, ben, blygdbenen och det känns som hela underlivet kommer tappas ur. 

Sista lediga dagen för den här gången. Känns så definitivt och hemskt. Känns som om jag avskyr mitt jobb och det gör jag ju inte. Gårdagen var upp och ner precis som det brukar vara. Upp att spela fotboll med Elton. Ner att Svante satt och tjurade i vagnen under precis hela tiden vi var ute. Upp när Elton leker själv på sitt rum eller är världens goaste storebror. Ner när de slåss. Upp när bägge gillar mina nya bananpannkakor. Upp att jag träffa gamla grannar på en bar och äter och dricker gott och Upp när jag av en slump springer på en annan gammal granne som skjutsar mig hem och vi sitter och har härliga samtal i bilen innan jag måste springa hem för att kissa och sova.

Hade nästan glömt av att jag har en blogg. Eller kanske inte glömt av men tappat skrivandet eftersom jag hållit upp så länge. Men nu är syster tillbaka i Tyskland och livet är fortsätter ju som vanligt. En dag till ledigt och sen är det tillbaka till vardagen igen. Känns grymt. Skulle vilja vara hemmafru numera fast ha barnen på dagis. Tänk vad jag skulle kunnat ha det gott då. Träna, pyssla och hålla på. Här är ett par bilder från Ruddalen och skridskoåkning och från LekochBuslandet