Hej Älskade Syster!

När jag råkar använda läppglans som ögoncream. 

Att ha bokat tid för padel, fredag, lördag och söndag. 

Elton frågar om jag kan natta honom och jag säger att han får lägga sig med Per vars tur det är att natta och att jag känner mig obekväm i kroppen för jag fått mens.  ”Mockel dig då får du äta kakor och godis. ” Bra han lärt sig baskunskaper om mens och de privilegier det för med sig. 🤩

Elton ringde till Per och det gick knappt att höra vad han sa. Men han kompisar hade varit elaka mot honom och retat honom och mitt hjärta gick i 1000 bitar. Per fick hämta honom och då berättade han att de hade ringt och frågat om de skulle ses på Hagaskolan för Hagejage men när han kom dit var de inte där. Då hade de ringt och sagt att de var någon annanstans och han gick dit och så höll de på. Tillslut hade han hittat dem och varit ledsen och arg och han hade gett sig på dem fysiskt så det blev bråk. Och vad jag än tycker om våld är jag ändå glad att han står upp för sig själv och inte bara tar emot när någon är elak.  Sen ringde Per till den drivandes mamma och berätta vad som hänt.  Man önskar att man kan skydda sina barn mot sådant men det att bli utstött är nog något alla får vara med om och smärtan i att bli behandlad så. 

Nu får vi se vad resten av dagen har med sig. 

Trots att den blir helt annorlunda så är den här med ljus och lycka.  Saker man hinner se när man inte försovit sig. 

Igår körde vi igång. Klockan på och sensor i byxan. 4:10 i morse gick larmet. Svante vaknade. Lite kiss i byxan, resten på toaletten och inget i mammas säng. Jippi!

Finns ingenstans jag mår så bra som när jag befinner mig på ett ställe för träning. Vare sig jag är där för egen skull eller för barnen infinner sig lyckan. Det har nog förmedlats av pappa och jag hoppas att jag för det vidare till mina barn. Tänker att det är som när en troende går till kyrkan/moskén och finner sinnesro så kommer min själ till ro på en träningsanläggning.  Just nu mår jag bra. 

Och jag föreslår adventsfika till frukost. Så vi kör på med glögg, lussebullar och pepparkakor. Mysigt! Så kommer från Elton ” Mamma, har du fått sån där mens nu?”

Någon dör och det som finns kvar är några gamla kameror, ett gäng klockor, en tavla och enstaka ögonblick. Där det borde funnits en helt liv av minnen. Sorgligt!

Läser en bok. Jag är pilgrimen. Boken handlar om en man och vid ett tillfälle tänker han tillbaka till tidig barndom. Han är med sin far på ett minnesställe där det tidigare varit ett koncentrationsläger. Han ser en bild, ett foto, där en mamma går med ett barn i handen och flera små barn runt sig. Mamman ser helt lugn ut och det går att se att hon gör allt för att få barnen att känna sig trygga. Allt medan hon helt lugnt går med alla sina barn rakt in mot en gaskammare. Det berörde mig så att det viktigaste och det hon satte först var att inte barnen skulle bli rädda. Moderskänslan och vikten av att beskydda när inget annat finns kvar. Jag kan se bilden framför mig. Det är som jag sett det kortet och det kommer nog alltid finnas som etsat kvar i mitt minne. 

Köpte den här lilla rackaren igår.  Det jag efterfrågade igår på apoteket var något som fick skiten att komma ut men utan att få en bajsattack. Och ut kom det men inte bak utan upp. Det var bland det vidrigaste jag tagit i min mun och medförde hulkningar och kräk. Trevlig morgon. 🤮

Okey, här kommer historien om en anal våldtäkt av en bajskorv. Det kan vara så att jag har problem att berätta den då det gått några dagar och jag nog har tillämpat skyddsmekanismen förträngning för att komma så långt bort från händelsen som det bara är psykiskt möjligt.  I alla fall situationen utspelade sig i lördags på landet men den hade, i alla fall enligt mig, föranletts av en vecka med bra mat och mycket fibrer vilket hade medfört väldigt begränsad om ens någon tarmtömning den veckan. Tillbaka till lördagen, jag bestämde mig att det nu var det minsann dags att bajsa och gick och satte mig på toaletten. Kände mig inte direkt nödig och det kom inte heller något men förstod ändå att det såklart fanns ett behov vilket jag tänkte stängts av då familjen befann sig i närheten. Satt i alla fall kvar där på toaletten och klämde och tryckte och klämde och slutligen började korven att ta sig ut men den kom inte ut. Det var som att den fastnade i öppningen. Den kom inte ut och den åkte ...

Ibland är jag verkligen en dålig människa och en hemsk sambo. Råkade impulsköps den här lilla skönheten igår på väg hem från jobbet.  Något jag absolut inte kunde berätta för min bättre hälft. Så i stället hittade jag på att jag hittat en superfin väska på Tradera som jag tänkte buda på och den var så billig mot vad den kosta i affären. Men eftersom jag är så kär och absolut ville ha den idag stoppade jag den i en påse när jag gick och kom hem för att sen ha den på mig.  Och på väg från jobbet med min fina väska på mig som ändå gör mig till en lite sämre människa fick jag finast komplimangen av en ungdom. ”Hannah, jag blir alltid på så bra humör när du är på avdelningen. Du skapar en fin känsla och god stämning”. Var det fint sagt eller och speciellt med tanke på att han är väldigt svår och inte jätteomtyckt av flera i personalen. Så lite bra är jag allt också. Eller?

Älskar att bo i stan, älskar att bo i Haga men….. Järntorget är stället där det är mest misshandlar i Göteborg, drogförsäljningen har flyttat dit från Nordstan och under den senaste månaden har det varit två explosioner på Långgatorna. Jag är lite orolig över allt som händer i närheten av där vi bor. Inte för egen del men tänk om något händer barnen. Samtidigt är man ju inte skyddad var man än bor, det kan ju hända saker var som helt och jag har ju aldrig känt mig otrygg när jag rör mig där själv.   Kommer ihåg en gång för länge sedan, på Stenåldern om man frågar Elton, då jag skulle till London och mamma var så orolig över att jag skulle åka med tanke på alla bombattentat från IRA. Jag undrar hur mycket som hände då och var det värre än det som händer i Göteborg i dagsläget?

Det känns som jag har tappat förmåga att uttrycka mig i skrift och att se saker i vardagen som ens är av betydelse att skriva om. När jag är inne i att skriva är det som att jag betraktar det som händer mig på ett annat och mer observant sätt än när jag inte skriver och nu har jag inte skrivit något på ett halvår, inte ens dagbok så jag är verkligen helt otränad. Samtidigt vill jag skriva om det som händer mig så man kan säga att jag har hamnat i någon form av moment 22. Eller moment 21 som Rona sa en gång på ett viktigt soc. möte  Det finns egentligen miljarder saker att skriva om för så är det ju när man har barn, det kommer massa kul, eller mindre roliga saker ur deras munnar. På tal om det, vet inte om jag berätta för dig om barnet som i stället för att sjunga ”Jag är fattig bonddräng och jag…..” Du vet låten med Alfred i Emil i Lönneberga sjung. ”Jag är fucking bonddräng och jag….” så roligt. Mer sannolikt att vara en fucking bonddräng liksom. Men i alla fall en start och nu ska ...

Inte en så god natts sömn. Först kom jag i säng lite sent då jag höll på att fixa och trixa med marsvinen under gårdagen. Första störningen. Svante hade kissat i sin säng, upp och fixa med det och tillbaka in i min säng med oss bägge efter en mellanlandning på toaletten. Andra uppvaknandet då jag vaknade upp i en pöl i min egen säng, upp och fixa med det. Bort med lakan, påslakan, madrass skydd och då det gått igenom även bäddmadrassen. Slängde över Svante till Per och tänkte att det var lika bra att gå upp tills jag såg att klockan inte var mer än två. Tredje gången när Per hojtar till och även han har fått njuta av ett nattligt sängbad vid halv fem. Sååå trött då det ju inte är så att jag snabbt landar in i en ny perfekt sömn. I stället känns det som om jag varit uppe hela natten. Något irriterad också då jag har listat ut vad som bidragit till de senaste dagarnas nattkissningar. Per har köpt hem vatten med smak på flaska och Svante har nog klämt i sig en tre, fyra stycken da...

En så bra kväll igår. Fick med mig bägge barnen att träna i vardagsrummet. Vi körde 30 minuters cirkelträning. Elton kämpade på och deltog i allt efter bästa förmåga medan Svante som är lite liten hoppade in och ur men höll sig ändå hela tiden i närheten. Så duktiga och så roligt att träna tillsammans. I helgen ska jag och Elton åka till landet, för han vill sälja jultidningar och Per och Svante åker till lyr och är med på kräftskiva. Det kommer bli kul.

Kan inte sluta titta.  Tog ett uppehåll  för att köra ett 30 minuters träningspass och Elton var med. Det var så kul att träna tillsammans. 

I tisdags gick vi ut och åt för att fira av sommaren och in hösten. Ville ta kort för att viss hur mysigt vi hade men Svante har tröttnat på kort så det här fina fick jag ta på oss för att visa hur mysigt det var.  Sen ett separat på mig och Elton.  Vi var på Gyllene Prag och det var så gott men tyvärr ligger det en odör av soppor över stan som slog in i pustar där vi satt. Tur att inte det syns på foton. 😊

Hej! Jag heter XXXX XX och är XX år gammal och bor i XXXXXXX. Jag läser till Socialpedagog i Cady training academy och jag ska läsa flexibla. Jag jobbar på hemtjänst i Askim på heltide. Jag har börjat i Oktober i 2019 och den kommer ta fem termin. Nu är jag närmare sluta min utbildning och jag måste gör praktik och jag hoppas att jag kan göra praktik hos er och den ska vara 6 veckor. Jag önskar migg att börja från med 11-1-2021 till 19-2-2021. Mittnummer:XXXX-XX XXXX Med Vänliga Hälsningar XXXX XXX  Vet att det finns massor av fina människor som inte kan skriva men om man bara får detta och inte har med sig människan på köpet säger i alla fall jag tack, men nej tack. Är jag hemsk då?

Vet att jag brukar höja apple till skyarna och är så nöjd med deras produkter men idag, grrrr. Hade glömt mina hörlurar hemma när jag skulle till jobbet så jag tänkte att jag köper mig ett par i automaten. Det fanns ett par jättefina regnbågsfärgade som jag betalde för, fick och packade upp. Då till problemet, fucking apple har ju gått ifrån de vanliga uttagen för hörlurar och har sina egna kontakter så nu kunde jag inte använda mina nyinköpta lurar och fick inte heller någon musik som kunde accomponera min färd till och från jobbet.

I morgon börjar min lille plutt i skolan och nu sitter jag här och försöker ta reda på vilka tider han kommer att gå i skolan under morgondagen. Har inte fått något om det och det är ju bra för att kunna planera dagen. Jag har tagit ledigt för att kunna möta upp efteråt och göra det till en lite speciell dag för min lilla kille men om han är i skolan några timmar kan ju jag boka in mig på ett pass och träna. Men han jag kom fram till visste inte heller och nu får jag sitta här och vänta på att han ska höra av sig tillbaka, om han nu kommer ihåg detta när han kommer från sin rast. Igår var det studiedag på fritids och Svante var uppe i Bohus/Surte med släkten. När han kom hem var han så gosig och kramig och sa att han saknat mig under dagen. Älsk på den gulliga ungen.

Var på Pusterviksteatern igår och körde yoga inne i deras ”konsertsal”. Tänkte på när vi var där för några år sedan och tänkte på öl. Ett bra pass men var lite ölsugen under hela passet. Kunde inte med att fråga efter om det var någon som ville följa med på en öl så ringde Per och Elton och mötte upp dem på Bishop Arms och tog en öl ihop med dem. Det var väldigt gott, kände mig också berusade efter en enda öl efter att ha svettats mängde under passet.

Min mage gör uppror efter två dagar med vanlig mat då den levt på chips, glass och annat inte så nyttigt från i början på mars då Corona gjorde entré till idag nästan 6 månader senare. Har de senaste veckorna känt att jag behöver byta kosten till någon man borde må bättre av och gjorde slag i sak nu när det var dags att börja jobba igen och vi kan väl säga att det har kommit vilda protester från den mellersta delen av mig, magen alltså. Den bullrar, kurrar och har något som nästan kan se ut som magdans rörelser för sig. I den utsträckning att det känns pinsamt att befinna sig i folks närhet, typ som jag tänker mig att det är vid magsjuka fast utan den slutgiltiga utskjutningen. Har ett viktigt möte idag och kan inte låta bli att undra vad de kommer att tänka över min mages inte så diskreta liv. Ska jag inleda med att säga att min mage blivit galen, ska jag vara tyst och lämna det öppet för egna spekulationer hos övriga deltagare eller ska jag helt enkelt ta mig ner till affären på rast...

Har ju glömt att berätta en stor grej som hände i fredags. Nu för tiden är det ju inte så ofta jag får uppskattande kommentarer av okända män som passerar så när det händer måste jag ju säga att det sticker ut lite. Så till saken. I fredags kom jag ut i den härliga våren bärande på en fin flaska cava. Alltså flaskan var väldigt blommig och fin. Jag flanerade ner för Linnégatan och passerar en man som i samband med mötet utbrister ”oj, oj, oj så fin då”. Vet nu inte om det var till/om mig eller om det var flaskan han kommenterade med tanke på att han alkoholist.

Verkar bli ytterligare en fin dag. Elton ville ha shorts på sig till skolan. Galna varma unge. Själv tycker jag att det är lite tidigt men jag får väl se över vad han har i garderoben som fortfarande passar. Han har vuxit en del och han känns inte längre som ett litet barn när han sitter i knäet eller i en kram. Liksom breddats. Tänk hur olika vi upplever temperaturer men jag får väl lita på att han tar på sig om han fryser. 

Och en från Järntorget 

Nervkrig Glass på Larssons Och tennis.  På reapet så kör vi samma på söndagen. Varför ändra ett vinnande koncept. Längtar redan efter helgen igen. 

Västtrafik har valt att gallra i turerna och jag får sitta 20 minuter ute i kylan och vänta på vagnen. 

Denna vecka är endast 3.75 arbetsdagar men redan igår kändes det som torsdag så varje gång det slår mig att det är onsdag blir jag helt chockad. Borde inte alls kännas så för jag tycker ju trots allt att det är härligt att vara tillbaka på jobbet och hänga med alla ungdomar och personal igen. Kanske för att njutningen i att vara själv hemma är ändå större.

Måste ju vara årets nya ord. Jag har ju, vad jag tror, redan haft Corona och suttit i karantän. Stor ångest och skam över att gå tillbaka till jobbet och inte veta om man verkligen är helt frisk. Skam varje gång man hostar eller harklar till. Skam när näsan rinner som den gör när man varit ute i lite kyla. Och idag stor skam över vilken hemsk person jag är som var ute och shoppade lite igår och tog en öl för tänk på att nu har det faktiskt bevisat att man inte alls blir immun. För att någon person först hade Corona därefter var friskförklarad och sen fick det igen. "Skäms på dig, tänk om jag blir smittad." Nu ska jag gå ner på avdelningen och smitta lite folk, eller. Gör jag det då får jag minsann verkligen skämmas.

På tåget. Ytterligare en härlig dag i frihetens tecken. Idag jobb och simhopp. Ska bli härligt, även om jag faktiskt hade önskar gå till yogan idag då det inte gick igår eftersom P hade utvecklingssamtal och var hemma sent. Känner mig vårig idag. 

Vacker men kall dag. Vinterkappa slängd och vårkampanj på. Ska frysa in våren efter tre veckor i karantän och myskläder. Kändes t om lite härligt att ta på en topp under tröjan igår. Kände mig uppklädd. 😊

Har jobbat idag, eller rättare sagt jobbar, eller kanske mer korrekt är på jobbet och har i alla fall jobbat en del idag. Det är lite märkligt när det känns som frihet att åka och jobba men så har det känts idag. Frihet. Kul att träffa människor igen som inte är familjen. Men  nu är det strax dags att åka hemåt igen. Det känns bra det också, att följa med Elton till judon. Det känns bra det också. Visst är det galet men så är det.

Eller? Det spränger i bihålorna, ögonen gör ont och jag startar dagen med två huvudvärkstabletter, Alvedon och nässpray. Vet ju att Alvedon inte hjälper utan jag behöver bunkra upp med Treo men nu har jag tyvärr inte det hemma och apoteket öppnat inte förrän klockan elva så trots bättre vetande tar jag ändå Alvedonen och hoppas på effekt.  Ska sätta mig i en evighetslång kö till 1177 senare också för att höra hur de tänker om att gå och jobba. Pontus, granne och läkare trodde inte det skulle vara någon fara och det är ju så att bihållsinflammation inte smittar. Men är orolig för att snuva och mest av allt för att folk ska bli förbannade på en. Ja, ja får se över om det krävs fräsningar idag eller hur det verkar och så vi se hur morgondagen blir.  Skickat med ett par foto på mina godingar. 

Yes! Det är skönt att ha fått en vecka extra ledigt. Som idag har jag rensat och fixat i jordgubbslandet och pillat med lite annat. Men..... idag är det också afterwork med tidigare kollegor där jag inte kan vara med. Det trillar in lite meddelande om vissa som blir lite sena andra som redan satt sig och jag känner hur svältfödd jagar på social interaktion. Har hängt med familjen och typ endast familjen i två veckor och det börjar kännas. Ähhh

Finns vissa vinster av att vara i karantän.  Bara en GT i handen som fattades. 

Bläää, jag är uttråkad och har existentiell livsångest. Livet bara tickar på och det känns inte som det har tillräckligt mycket innehåll. Känner mig inte nöjd men vet inte vad jag ska förändra för att det ska kännas bättre. Kanske att jag har en försenad 40-års kris, eftersom jag inte hade tid med den då. Ska sätta igång och googla vad jag kan göra för att komma ur den.  

Och applicerat lärdomen i mitt liv. Lust för förändring men vilken. 

Från i morse men det har snöat hela dagen. Det kunde gott varit eller ledigt för pulkaåkning. 

Märker att åldern gammal successivt slår ner på en. I går påväg till jobbet kom den senaste åkomman. Ont i höften och jag börjar säga hej till en ny höftled. 

Känner att mitt liv är för uppbokat. I går frågade några vänner om vi skulle ses som idag men eftersom jag har Eltons träning på måndag, onsdag och han är själv hemma torsdag (vi ska spela squash) är tisdag den ända dagen jag kan gå till Hagabadet om jag inte skulle vänta ända till helgen och det har jag ingen som helst lust med och helgen finns ju bara så länge vi inte åker till landet.   Känns som om livet är lite för inrutat med saker just nu. Blä!!

Sista dagen på arbetsveckan och det känns bra. I morgon blir det skridskor med Svante och hans klass. Frågade Elton också om han ville att jag skulle följa med honom och hans klass den 21 då de ska iväg och åka. Det ville han inte utan jag var pinsam. Det sa jag till honom att jag absolut inte var pinsam och frågade var det var som var så pinsamt med mig. Vet inte om han inte kom på något riktigt eller ifall han ville bespara mig att han skulle säga något elakt om mig men det han sa var i alla fall att det var för att jag gick runt och fes hela tiden (vilket jag inte gör) samt att jag som en person med touretts gick runt och skrek snopp, snopp, snopp. Tillslut kom han ändå fram till att det skulle vara okey att jag följde med ifall det innebar att han också skulle komma att få gå hem tidigare den dagen. Så nu skickade jag ett meddelande till hans fröken och frågade om de ville ha med föräldrar.

Hade lite kass känsla när jag gick på pendeln i morse och de hade problem att öppna dörrarna och den var rätt för nu står vi still i Mölndal med tekniskt fel. Jag har missat anslutningsbussar och har knappt något batteri kvar på telefonen. Har haft lite för många sådana där tillfällen när batteriet nästan laddats ut på sista tiden att jag börjat fundera på och nästan bestämt mig för att köpa en powerbank. 

Livet känns något bättre än i måndags men fortfarande en melankoli inom mig så när jag rör mig från ytan och inåt är den där ledsamheten. Klart att den, som i råd jag fått, kommer minska om jag får ny stimulans och roliga upplevelser kanske att engagera sig i något men det är ju det där med de få timmarna som finns på ett dygn och att få ihop allt. Tittade idag på platsbanken om det finns något jobb att söka, inte för att jag inte trivs men kanske jag behöver en ny utmaning, men där fanns verkligen inte något som tilltalade mig. Kanske ska jag måla om hemma, slänga ut soffan och möblera om, klippa mig (och det behöver jag verkligen) eller boka en egen resa utomlands och bara vara jag. Tror dock inte att det senare hade uppskattats hemma, tror inte jag heller hade tyckt att det kändes okey om P gjorde det. Nu ska jag snart ta på mig och ta mig hem igen i allt det här gråa, för att idag ha den stora turen att ta med mig bägge barnen till Eltons simhopp. Så mysigt att göra saker til...

Kan sammanfatta min dag så här långt. Besök med Svante för att se över hans födelsemärke, det såg bra ut men ändå remiss till hud läkaren och nu gick tåget en halvtimme senare. Hade precis ställt in mig på att ta semester resten av dagen. Så både bra och inte att det gick, tåget alltså.  I alla fall. Nu på väg till jobbet. 

När det väl kommer ett blogginlägg så är det helt deppigt. Fy vilken seg och tråkig dag. Utanför regnigt, grått, dimmigt och kallt och vädret trycker sig in trots att jag tänder upp. Känner mig deppig och som om jag jobbar allt för mycket, att jag inte hinner med mitt riktiga liv. Och vad är då mitt riktiga liv frågar jag mig då och det ända som dyker upp är min och barnens träning. Är det mitt liv, blir nästan ännu mer deppig när det är det ända som dyker upp. Men denna vecka. Måndag- judoträning för Elton, tisdag- min träning, onsdag simhopp med Elton, torsdag skulle jag och Elton försöka få till en squash tid medan Svante är på simning, på fredag har jag tagit ledigt för att åka skridskor med Svante och hans klass, sen skulle jag försöka få in ett yogapass innan jag ska på bokklubb. På lördag tänkte jag yoga och därefter badminton med Svante och på söndag yoga och så ska Elton på squashträning. Hej livet! Däremellan ska man försöka ordna med mat, hålla ordning hemma och läsa någ...