Efter två dagars familjeterapi har jag fått med mig så mycket visdom från vår lärare Björn, eller hans förmåga att på ett enkelt sätt sätta ord på saker och ting, att jag var laddad för att återigen ta upp samtalet med P. Det blev rätt bra, inte så att vi landade i något men skönt att få ur sig tankar gällande oss. Att få sätta ord på hur dåligt det är mellan oss, den dåliga stämningen, den osanning jag känner mot mig själv då jag lever i vårt förhållande. Att återigen påtala att det vi har inte är den relation jag önskar och att det inte spelar någon roll hur vi är mot varandra för att det inte kommer ändra på något. Hur viktigt det är för mig att dela tankar, känslor, önskningar, att planera tillsammans. Att det finns så mycket olöst mellan oss att vi inte kan vara där. Eller kanske det inte blev så bra, åter igen fanns ingen skuld hos honom över hur det är. Endast en fråga till mig om jag kan göra något annorlunda. Nu blir jag nästan arg när jag skriver det. Att jag var så glad
