Hej Älskade Syster!

Så igår var dagen då jag tog med Elton på sin första hockeymatch. Själv har jag inte haft så stort intresse av vare sig fotboll eller hockey på ett bra tag och när det var dags för att gå hade jag gärna hoppat över det om det inte hade varit så att P redan hade köpt biljetterna. Men när vi väl var på väg kändes det kul. Eltons förväntan. Hur han redan utan att ha sett Frölunda ohämningslöst älskade dem och hatade Växjö (även om jag gjorde mitt bästa att nyansera bilden).   Sen satt vi där. På jättebra platser och jag med Elton i knäet. Matchen började och bredvid oss satt en man i pappas ålder. Och jag börjad gråta. Saknaden efter pappa blev helt plötsligt enorm. Han skulle ju vara med. Det har ju liksom alltid varit vår grej, sporten.

Det är ju tur att jag i alla fall känner igen vissa saker från det vilda singellivet. Händer fortfarande att jag vaknar upp äckligt bakfull och det känns som om jag rökt förmycket men nu på grund av sömnbrist och inte efter en fantastisk natt ute.  #hatartidsomställningen#

Känner mig deppig.  Vi gick ju en hylla av mamma att ha i källaren. P bar ner den men ställde den under trappan och inte i källaren. Vilket inte jag visste och nu är den borta. Jag som längtat efter att vi skulle få ordning där och helt i onödan har vi nu ingen hylla. Känner hat mot P för det även omdet inte var hans tanke. Men tänk om han tänkt lite. Så känner jag. 

Idag firar vi med ballonger och bubbel.  Jag fick jobbet och med det har jag fixat nyårslöftet. 

I förgår när vi satt och prata jag och Elton. Visade han sin snopp och konstatera att nu var den så lång att han hade blivit vuxen. 

Han växer upp.  Igår när Elton kom till dagis med lillebror och P blev P informerad om, av Ragnar en liten kille där, att tjejerna på dagis var kära i Elton. Speciellt en tjej som heter Julia.  Elton förstod ju inte riktigt, eller inte alls, vad det är. Så P förklara det som att det var när man tyckte om någon så mycket att man ville bo med den personen.  Då konstatera Elton att han tycker om Julia men han är nog kär i Carlos, en kille på fem år som Elton leker bra med och ser upp till. 

Dessa plus Svante i ett annat rum gav mig fem timmars oavbruten sömn. Vid fyra gav P upp och lämna över honom till mig. Då kände jag mig ändå relativt utvilad. Säger en del om hur mina nätter brukar se ut.  Så nu tycker P att det är min tur i natt.  Rättvist. Knappast. 

De ringde från jobbet där jag var på intervju för ett par veckor sedan och jag ska på en ny intervju på fredag. Det är jag och två till som gått vidare men de andra två arbetar redan på stället. Den ena är tillförordnad på den tjänsten jag sökte och den andra har samma tjänst fast på en annan avdelning. Tror mina chanser är små. Vet ju hur man gärna anställer någon vars prestationer man redan känner till. Sen är jag själv sådär intresserad just nu, trivs dumt nog fantastiskt bra där jag är just nu. 

Min son geniet och kanske nästa Nobelpristagare. Idag vid läggning låg vi och prata och Elton pratade om tjuvar. - Men de finns väl inga här, det finns väl bara i andra länder? -Nä, det finns allt är också men det behöver du inte vara rädd för, de kommer inte göra oss något. - Men om de har pistol då? - Skulle det ända får vi väl ge tjuvarna det dom vill ha och köpa nytt. - När jag blir stor ska jag bli lärare och en ninja som tar tjuvar och delar dem på mitten. - Det är ju inte så snällt.  Alla har ju inte pengar och tänk om tjuven tagit mat för att hen inte har råd att köpa det. - Mm, men då får hen köpa sig en plånbok. Hur låter det? Ja hur låter det. Helt genialt eller hur. Det är ju bara att köpa en plånbok, att inte alla tänkt på det. P hade också träffat en av hans förskolelärare igår på Plikta och hon hade sagt att det inte var någon annan som frågade "varför" så ofta som han gör. Nyfikenhet kommer man långt med.

Igår efter jobbet mötte jag upp Tanja för middag och härligt snack. Vi tog bussen tillsammans och sen gick vi till Hagabion och åt vegetariskt. Maten var god, vinet lättdrucket, sällskapet bra men... Det dåliga mammasamvetet. Trots att vi hängt hela helgen kände jag mig som en hemsk mamma.  Var hemma halvåtta och Elton hade inte riktigt somnat så han kom upp kramade om mig och prata lite om dagen. Sen stack han in den lilla kniven och sa att jan saknat mig och fråga om jag börjat mitt gamla jobb igen. 

Började dagen med att gråta lite medan jag slängde ett par påsar med bebiskläder i återvinning.  Verkligen. Bebistiden är borta och kommer aldrig mer igen. På gott och ont. Jobbigt med bebis men de är ju också helt underbara. Snyft!

Precis hemkommen efter en härlig promenad runt Slottskogen. Tror P somnat medan han nattade killarna. För det är verkligen tyst från sovrummet.  Måste säga att jag gillar det här med dagtid. Komma hem leka lite med killarna och sedan fix med middag, kvällsrutiner och sen puss och godnatt.  Jag måste vara sämsta mamman i världen som inte vill vara hemma hela dagarna och leka. Men har man inte upplevt det andra är det klart man inte förstår lyxen i att sakna dom.  I morgon är det fredag och vi sticker iväg till landet efter jobbet. Hoppas det härliga vädret håller i sig så vi kan vara ute hela dagarna. Ska klippa lite träd tänkte jag. 

Första dagen på nya jobbet. Kändes underbart att ge barnen en puss i morse och säga "ses ikväll". Kändes också underbart att gå hem vid halv fem idag. Det kändes som att skolka. Som om jag gick efter halva dagen. Härligt. Kommer nog gilla det här trots allt. 

Förra veckan var jag ju iväg och träffa Maria. Var imponeradav hur mycket fräschare hon såg ut än vad hon gjort tidigare och det trots att hon sa att hon fortfarande var lika trött.  Sen kom det fram. Hon hade fått en Clarisonic i födelsepresent. Som en elektrisk tandborste men för ansiktet. Hon var så nöjd och det förstår jag.  Man använder den i en minut per dag och den rengör 6 gånger bättre än vanlig tvätt. Den minskar porer och gör huden mer mottaglig för hudvårdsprodukter samtidigt som man får en snabbmassage. Plus att det känns underbart. Älskar den!

I morgon börjar jag som utredare igen. Det känns bra, tror jag. Hoppas det blir bra för alla. Men idag kände jag nästan det som om jag ångrade mig. Sorgligt att inte längre ha alla lediga vardagar där jag kan hänga med mina små trollungar. Men samtidigt kommer jag vara med på alla fredagsmys och jag kommer vara med på mulle när det är. Vi kommer få en annan kontinuitet. Och jag hoppas det blir bra för alla.  Känner mig lite spänd inför jobbet. Det är trots allt fyra år sedan jag höll på med det här senast.  Vet att jag skulle berätta om mitt nya inköp men jag håller lite till på det. Så du får vänta och se.