Sporten
Så igår var dagen då jag tog med Elton på sin första
hockeymatch. Själv har jag inte haft så stort intresse av vare sig fotboll
eller hockey på ett bra tag och när det var dags för att gå hade jag gärna
hoppat över det om det inte hade varit så att P redan hade köpt biljetterna.
Men när vi väl var på väg kändes det kul. Eltons förväntan.
Hur han redan utan att ha sett Frölunda ohämningslöst älskade dem och hatade
Växjö (även om jag gjorde mitt bästa att nyansera bilden).
Sen satt vi där. På jättebra platser och jag med Elton i knäet.
Matchen började och bredvid oss satt en man i pappas ålder. Och jag börjad
gråta. Saknaden efter pappa blev helt plötsligt enorm. Han skulle ju vara med.
Det har ju liksom alltid varit vår grej, sporten.
Kommentarer
Skicka en kommentar