Hej Älskade Syster!

I morgon ska jag och P iväg på vår första date på riktigt utan barn på över tio år. När jag ringer mamma undrar hon om jag hinner förbi henne med en hamburgare vilket jag inte hinner. Så trots att jag frågat henne typ varje dag i två veckor om jag ska komma förbi (har visserligen varit där också) men just när vi ska göra något för oss själva vill hon att jag ska komma dit. Vet att vi är värda ett dygn för oss själva men ändå känner jag besvikelsen och det förstör känslan lite. 

Har du lyssnat ännu och vad tycker du?

Idag känns hösten ha inträtt. Det är grått och regnigt. Regnjacka, rainväska och paraply är med.  Hade en härlig dag igår. Tog ledigt från jobbet, gick på stan och köpte småsaker till barnen. Var med ungarna på squash åkte vidare med Svante och en fotbollsmatch och fick skåda hans första matchmål.  Hoppas dagen idag blir lika bra även om helt annorlunda. Ska ha första APT på länge. Det är alltid psykiskt påfrestande men åtminstone en av gnällarna i gruppen är ledig.