Tänkte säga att jag befinner mig i ett mentalt slukhål. Slukhål låter som en bra benämning av min känsla. Men då slukhål är ett relativt nyupptäckt begrepp för mig googlar jag upp det och när jag läser definitionen inser jag att det kanske inte passar helt bra för hur jag upplever min situation.
”Ett slukhål, eller ett sjunkhål som det också kallas, är en fördjupning i marken som har bildats på naturlig väg. Den typen av slukhål som bildas plötsligt på väldigt kort tid, vilka ofta är just de som man menar när man pratar om slukhål, heter på svenska doliner. Även om det kan tyckas från människans perspektiv att en stor hålighet har bildats på ett ögonblick så är det alltså så att håligheten redan hade funnits där under en tid, och att det sedan kom till en öppning till håligheten i dess ovansida.”
Har själv killgissat mig till att det också är ett hål som det är svårt att komma upp ifrån. Liksom att när man befinner sig där i och försöker klättra upp är väggarna så porösa att de faller ner. Så verkar det dock inte vara när jag läste på lite.
Så i stället får jag väl säga att jag upplever mig vara i ett ekorrehjul där jag bara springer på och blir för trött av att hålla mig uppe och ta nästa steg för att orka göra en förändring.
Den senaste tiden på jobbet har två personer slutat, ytterligare en sa upp sig förra veckan och en kommer att säga upp sig i dag eller i morgon. Dessa är alla personer, speciellt tre av dem, personer som förgyller mina dagar på olika sätt. Och jag är avundsjuk på att de tar tag i sin situation medan det jag orkat så här långt är att knappa in filtret på Platsbankens hemsida för att se om det finns några jobb att söka. Jag har dock inte orkat söka något ännu och idag när jag gjorde min ansträngning på Platsbanken fanns det inte ens något som intresserade mig till att söka.
Du vet att man, i alla fall i Sverige har rätt att vara ledig för att gå på arbetsintervju. Visst borde det vara så även för att söka nya jobb. Det kanske skulle vara något att gå till val på, eller vad tänker du?
Dagis, lek och tillbaka till landet
Efter att fått erbjudande om dagisplats igår var vi där och hälsade på idag. Det var sådär men just nu känns det ingen idé att gnälla och speciellt inte med tanke på att det var ett småbarnsdagis och Elton inte ska vara där så länge och sen automatiskt får en plats på ett ställe vi vill ha. Så vi kommer tacka ja och han börjar om en och en halv månad. Känns hemskt nu när det börjar bli verklighet. Min lilla kille på dagis. Hur ska jag klara det. Efter mötet på dagis var träffa jag och Elton, Lena och Harry. Vi lekte lite och sen var vi iväg och åt lunch. Nu är vi tillbaka på landet igen. Allt är med hoppas jag och bordet är målat igen. Hörde om en tjej som kom hem efter att varit hos sina föräldrar och fått i stort sett hela lägenheten målad av sin kille. Hur gulligt är inte det.
Kommentarer
Skicka en kommentar