Hej Älskade Syster!

Missade visst att det var Halloween i går och fick släcka lamporna och vara ute när de söta barnen, utklädda till tänderna knackade på. Pinsamt och förälder och allt som man är. I går sov jag både middag och gick och la mig vid halv nio, så är faktiskt rätt utvilad idag trots att Elton missat vintertid och väckte mig en timme för tidigt med pusskalas. Nu sitter jag utanförjobbet och ska snart gå in, så ha en bra dag.

Det där med besvikelse och förväntan går verkligen hand i hand. När man hoppas och tror att någon ska uppföra sig på ett visst sätt eller göra något och det sen inte blir så, vilken besvikelse. Den här helgen har jag tagit hand om Elton och allt annat hemma. I fredags var P på afterwork och i går var han borta hela dagen på fotbollscup och sen bara hemma och gjorde sig i ordning för att gå ut och festa hela natten med gamla vänner. Han kom instövlande efter fyra i natt askalas. Som den omtänksamma person jag är tog jag först med mig Elton på långpromenad och därefter gick jag och Elton till lekplatsen så att P skulle få sova ut. Och det gjorde han, han hade precis vaknat när vi kom hem och han var inte uppe lång stund, kanske 45 minuter innan han fick gå och lägga sig igen för att Elton skulle sova. Sen sov de till nästan tre. Sen åt Elton och jag hade i mitt huvud föreställt mig att P skulle säga något som "att jag är världens gulligast och att nu tar han hand om Elton och går u

Uppkopplingen är fixad. P har verkligen gjort sitt i dag. Dock inget lösenord, samt att tvätten ligger kvar i maskinen sen i morse och nyckeln från arbetarna låg kvar på hallmattan. Det kan man kalla prioriteringar.

Idag har de varit hemma och blåst in fiberoptik hos oss. Jag hoppas att allt gått bra, för det kommer förenkla allt lite och innebära mer och bättre inlägg på bloggen. Så nu hoppas vi allt vi kan. Igår erkände P att han var en godis/gottegris, äntligen har han erkänt, det är bra. Han har ju alltid bara hävdat att det är jag som är det men nu står han äntligen för det själv.

Känns nästan overkligt härligt att ha dig hemma. Glädjen jag känner i hela mig när jag ser dig leka med Elton är obeskrivlig, två av de finaste i mitt liv tillsammans. Hoppas den här månaden kommer ge många sådana stunder att stoppa undan i minnet när du har rest igen, både för mig och för Elton. Tänk vilken tur han har som har världens bästa moster. Skrattar för mig själv när jag tänker på din fråga om jag sprungit med barnvagnen och hur du trodde att jag hade egentid när jag var ute och sprang när den enda anledningen till att jag springer och inte cyklar eller gör något annat av de jag alltid hållit på med är för att jag kan utöva det med både Egon och Elton med mig. Om än något långsammare än vad jag skulle kunnat gjort annars. Ser fram emot när vi ses igen. Kram

I dag har vi bakat massor av bullar här hemma, några med kanel och andra med mandelmassa i. Mums! Min del i det hela var att "baka av" alla bullarna. Det stora ansvaret innebär med andra ord att stoppa in bullarna i ugnen, hålla tiden på att de inte är där för länge eller för kort, samt se till att de kommer ut. Eltons del i det hela var att sova sig igenom hela processen och sen äta en nybakad bulle med mjölk. Resterande delar skötte Per om. Om en liten, liten stund kommer mor och far hit. De kommer få potatis- och purjolökssoppa och efter det massor av goa bullar. Så tills vi hörs igen. Fridens lilja