Förväntan och besvikelse

Det där med besvikelse och förväntan går verkligen hand i hand. När man hoppas och tror att någon ska uppföra sig på ett visst sätt eller göra något och det sen inte blir så, vilken besvikelse.

Den här helgen har jag tagit hand om Elton och allt annat hemma. I fredags var P på afterwork och i går var han borta hela dagen på fotbollscup och sen bara hemma och gjorde sig i ordning för att gå ut och festa hela natten med gamla vänner. Han kom instövlande efter fyra i natt askalas. Som den omtänksamma person jag är tog jag först med mig Elton på långpromenad och därefter gick jag och Elton till lekplatsen så att P skulle få sova ut. Och det gjorde han, han hade precis vaknat när vi kom hem och han var inte uppe lång stund, kanske 45 minuter innan han fick gå och lägga sig igen för att Elton skulle sova. Sen sov de till nästan tre. Sen åt Elton och jag hade i mitt huvud föreställt mig att P skulle säga något som "att jag är världens gulligast och att nu tar han hand om Elton och går ut en stund så att jag får släppa ansvaret en stund". Både för omtanke om mig och för att han vill göra något med Elton. I stället slutade det med att han gick och la sig medan jag och Elton läste böcker i hans rum. Dåligt. Tillslut sa jag till honom att ta med sig Elton till slottskogen och mata ankorna och det första han gjorde var att protestera och säga att han tänkte börja med maten. Jo men visst, tre timmar innan vi ska äta. Nu har han i varje fall gått i väg.  Glömde säga att jag även köpte med mig en cola hem till honom och hade köpt färskt bröd till frukost.

Blir bara ledsen eftersom han inte gör det jag hade hoppats på och som jag förhoppningsvis skulle gjort i hans ställe.