Och var tar man vägen från det?

Så ledsen och besviken. 

Idag pratade P med sin vän i telefonen och jag hörde att han sa kommendoran. Är det mig du kallar för kommendoran frågade jag. Nä, sa han då. Men sen frågade jag senare igen om vem han hade kallat för kommendoran och då sa han att det var mig. Jag sa då att jag inte tyckte det kändes sjysst eller var respektfullt men han kunde inte ens säga förlåt utan tyckte sig ha den rätten då han upplever det som att jag bestämmer allt. Och så kanske det är till stor del men det ger honom ändå inte rätt att tala nedsättande om mig. Då säger han att han tycker att han har det för att jag sa hängbukssvin till honom för flera år sedan. Och där kom vi liksom inte längre. Just nu känner jag helt för att skita i honom helt kan inte vara sann mot mig själv och levamed någon som tycker det är okey att prata så om mig och inte ens be om ursäkt när jag uttrycker hur jag upplever det.