Det blir ändå bättre

Livet känns något bättre än i måndags men fortfarande en melankoli inom mig så när jag rör mig från ytan och inåt är den där ledsamheten. Klart att den, som i råd jag fått, kommer minska om jag får ny stimulans och roliga upplevelser kanske att engagera sig i något men det är ju det där med de få timmarna som finns på ett dygn och att få ihop allt.

Tittade idag på platsbanken om det finns något jobb att söka, inte för att jag inte trivs men kanske jag behöver en ny utmaning, men där fanns verkligen inte något som tilltalade mig. Kanske ska jag måla om hemma, slänga ut soffan och möblera om, klippa mig (och det behöver jag verkligen) eller boka en egen resa utomlands och bara vara jag. Tror dock inte att det senare hade uppskattats hemma, tror inte jag heller hade tyckt att det kändes okey om P gjorde det.

Nu ska jag snart ta på mig och ta mig hem igen i allt det här gråa, för att idag ha den stora turen att ta med mig bägge barnen till Eltons simhopp. Så mysigt att göra saker tillsammans (svart ironi över den senaste meningen).