Ensamheten

Att vara ensam i stan är på vissa sätt himmelriket. Jag kan arbeta till jag är klar utan att känna av stressen att behöva komma hem till familjen. Det ser ut på samma sätt när jag kommer hem som när jag går därifrån. Korgen för smutstvätt ser inte ut som om den spyr eller att det är ett vulkanutbrott och tvättmaskinen får lite vila. Ingen smutsdisk överallt eller en maskin som hela tiden ska tömmas. Mat behöver inte köpas och tillagas jämnt och ständigt. Jag är fri att göra precis vad jag vill i hemmet utan någon anpassning, t.ex. vilken musik jag vill, när jag vill och hur högt eller pausa tv:n och köra ett yoga pass. Jag helt enkelt älskar att inte behöva ta någon som helst hänsyn till någon annan än mig själv. Det enda som skaver lite är mitt dåliga samvete över att jag inte saknar dem och att jag måste låtsas sakna dem samt behovet av hitta på rimliga anledningar till att vara kvar i stan och inte åka ner under veckodagarna. Jag vet ju ändå att de har det bra.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Dagis, lek och tillbaka till landet

Blev visst ett gnäll inlägg