Saknad och förnekelse

Önskar såå mycket att min finaste syster redan var hemma. Saknar henne verkligen. Idag har vi adventsfika, en tradition sen några år tillbaka och som jag önskar att hon var med.

I går berätta mamma att de ska träffa kirurgerna på onsdag och min känsla är att jag inte vill veta något längre. Jag vill liksom låtsats som inget och inte störas av sådana hemska verklighetssaker. Jag vill inte veta när han ska dit, vill inte veta vad de säger. Det känns alldeles för hemskt.

I fredags när mamma var här, prata hon med pappa i telefonen. De diskutera något från en läkare, tror jag, men jag ville inte fråga för det känns som om jag inte vill ha några mer hemska besked.

Så barnsligt av mig men det är så det känns.