Döden.
En riktigt dålig dag. Är fortfarande sjuk och nyligen uppmätt med 38.5 i feber (betänk att min normaltemp är 36.4). Även om det känns helt oväsentligt i relation till det hemska jag fick veta idag.
Min vän, arbetskamrat, dog i går. Hon och hennes bebispojke på inte ens 8 veckor omkom i en frontalkrock med en lastbil. De lämnade en liten flicka på tre år och pappan kvar. Jag har gråtit som jag vet inte vad. Tänk pappan som ska leva vidare med detta, som ska förklara för lilla flickan. Tänk flickan som inte kommer att minnas halva sin familj. Tänk bebisen (och det gör så ont) som knappt har gett sin föräldrar sina första leenden, som inte börjat skratta, krypa eller ställa sig upp. Och tänk fina vännen som inte kommer finnas där med sin familj. Som inte kommer få se sin dotter växa upp.
Livet eller rättare sagt döden är fruktansvärd. Jag hatar den.
Min vän, arbetskamrat, dog i går. Hon och hennes bebispojke på inte ens 8 veckor omkom i en frontalkrock med en lastbil. De lämnade en liten flicka på tre år och pappan kvar. Jag har gråtit som jag vet inte vad. Tänk pappan som ska leva vidare med detta, som ska förklara för lilla flickan. Tänk flickan som inte kommer att minnas halva sin familj. Tänk bebisen (och det gör så ont) som knappt har gett sin föräldrar sina första leenden, som inte börjat skratta, krypa eller ställa sig upp. Och tänk fina vännen som inte kommer finnas där med sin familj. Som inte kommer få se sin dotter växa upp.
Livet eller rättare sagt döden är fruktansvärd. Jag hatar den.
Kommentarer
Skicka en kommentar