Hej Älskade Syster!

Tänker allt mer på att raka av mitt hår. Bara ta en trimmer och ta bort allt. Tro nu inte att jag är deppig och gör en Britney. Utan det handlar om något av det äckligaste som finns. Vet inte om jag har berättat det men för två veckor sedan hittade jag löss i håret. Gick igenom hela familjens hår och det var bara jag som hade och givetvis kom det från jobbet. Sen gjorde vi det man inte ska göra. Jag avlusade hela familjen. Först en gång för två veckor sedan och därefter en gång till veckan efter. Redan innan jag hittade dem hade jag lite tvång gällande det här och har ofta kammat mig när jag kommit hem från jobbet men nu har jag utvecklat riktiga tvångstankar. Jag verkligen känner hur det rör sig i håret och jag kan vakna mitt i natten och vara tvungen att gå upp och kamma igenom håret med stålkammen. Har inte hittat några efter första gången men jag känner hur det rör sig. Kan till och med få för mig att de är i mina ögonbryn. Det här är verkligen äckligt och därför känns det nä

Jag känner mig numera mer levande än död och det känns helt fantastiskt. Kände igår att vändningen var här. Trodde nästan inte att det skulle hända men nu har det hänt. Livet är så mycket bättre när man/jag mår bra. Hur mycket glädje mina små killar ger mig och hur mycket jag älskar dem, kan det vara otroligt slitsamt att vara mamma till två små livliga killar med massor av egen vilja där en dessutom är inne i värsta trotsperioden. I vanliga fall går all energi jag har åt till dem och för att få dagen att fungera. Men nu när jag varit sjuk har mitt tålamod inte varit som det brukar och jag har inte orkat med dem så som jag vill. Speciellt Elton har blivit lidande över det. För i stället för att hitta på saker med honom så att han inte behöver göra dumma saker för att få uppmärksamhet, har han fått höra mycket nej, gör inte så, nej, nej och åter nej. Jag har inte kunnat uppskatta dem fullt ut sista tiden och har verkligen känt mig som en dålig mamma. Något som fick mig att tänka til

Kan ju bara säga det att förkylningen verkar helt ha gett fan i all medikament jag har använt för att bekämpa den och jag är fortfarande inte bra. Sitter här med lite ont i magen. De har haft ute en tjänst på björkbacken som biträdande institutionschef. Jag skrev ansökan i torsdags och fredags men sen fick jag kalla fötter precis när jag skulle sända in den. Jag tänkte att de hade fått in 15 ansökningar och det var säkert personer med mycket mer kompetens än mig och jada jada. Sen började jag ifrågasätta om jag ens var intresserad av tjänsten och det slutade med att jag inte sökte den. Sen ringde Edina för ett par timmar sedan och skällde ut mig (på ett snällt sätt) för att jag inte sökt, och att jag inte skulle underskatta mig själv. Så jag skickade iväg ett mail till vår chef och sa att jag missat tiden och att jag var intresserad och så skickade jag in den i efterskott. Nu undrar jag bara. Vill jag ens ha den tjänsten. Vill jag det. Idag är det farsdag. Första utan pappa. Igår s

Nu ska du dö.