Skyller på förkylningen. Den gör mig neggo

Kan ju bara säga det att förkylningen verkar helt ha gett fan i all medikament jag har använt för att bekämpa den och jag är fortfarande inte bra.

Sitter här med lite ont i magen. De har haft ute en tjänst på björkbacken som biträdande institutionschef. Jag skrev ansökan i torsdags och fredags men sen fick jag kalla fötter precis när jag skulle sända in den. Jag tänkte att de hade fått in 15 ansökningar och det var säkert personer med mycket mer kompetens än mig och jada jada. Sen började jag ifrågasätta om jag ens var intresserad av tjänsten och det slutade med att jag inte sökte den. Sen ringde Edina för ett par timmar sedan och skällde ut mig (på ett snällt sätt) för att jag inte sökt, och att jag inte skulle underskatta mig själv. Så jag skickade iväg ett mail till vår chef och sa att jag missat tiden och att jag var intresserad och så skickade jag in den i efterskott. Nu undrar jag bara. Vill jag ens ha den tjänsten. Vill jag det.

Idag är det farsdag. Första utan pappa. Igår satte jag på Beatles och Svante diggade loss som bara den. Han satt och gungade med hela kroppen och svängde med huvudet. Det är sådant som jag skulle viljat kunna berätta för pappa. På tal om farsdag så har P fått den allra sämsta någonsin tror jag. Jag har verkligen inte orkat köpa någon present och i morse när vi precis skulle gå in med frukost på sängen spillde jag ut precis allt te över det han skulle få och äta. Så han fick komma upp i stället. Har lovat att han ska få en ny farsdag i veckan.

 Två goa killar alldeles för tidigt i morse. Alltså innan frukostkatastrofen.

Som du ser gäller det att vara beredd på allt nu. Han klättrar orädd upp på allt.