Välsignad
Jag känner mig numera mer levande än död och det känns helt fantastiskt. Kände igår att vändningen var här. Trodde nästan inte att det skulle hända men nu har det hänt. Livet är så mycket bättre när man/jag mår bra.
Hur mycket glädje mina små killar ger mig och hur mycket jag älskar dem, kan det vara otroligt slitsamt att vara mamma till två små livliga killar med massor av egen vilja där en dessutom är inne i värsta trotsperioden. I vanliga fall går all energi jag har åt till dem och för att få dagen att fungera. Men nu när jag varit sjuk har mitt tålamod inte varit som det brukar och jag har inte orkat med dem så som jag vill. Speciellt Elton har blivit lidande över det. För i stället för att hitta på saker med honom så att han inte behöver göra dumma saker för att få uppmärksamhet, har han fått höra mycket nej, gör inte så, nej, nej och åter nej. Jag har inte kunnat uppskatta dem fullt ut sista tiden och har verkligen känt mig som en dålig mamma.
Något som fick mig att tänka till var ett radioprogram jag hörde i fredagskväll när jag åkte hem. Det var en mamma som pratade och under samtalet kom det fram att hon hade en dotter som heter Wilma. Wilma hade en kromosonsjukdom de inte upptäckt under fosterdiagnostiken, då de inte kollar efter den. Wilma hade också ett medfött hjärtfel. Wilma gik i särskolan 15 timmar i veckan och därefter försökte de få henne med i familjens dagliga livsföring och att aktivera henne så mycket det gick. Efter det berätta hon att Wilma inte kunde röra sig själv och att de fick flytta runt henne hemma.
När jag hör sådant blir jag så tacksam över mina härliga ungar även om de dränerar mig på energi emellanåt. Tänk bara vilken otrolig välsignelse det är att få friska barn. Vilken lycka att de är så livliga att de kan göra mig galen med alla sina upptåg och busigheter.
Hur mycket glädje mina små killar ger mig och hur mycket jag älskar dem, kan det vara otroligt slitsamt att vara mamma till två små livliga killar med massor av egen vilja där en dessutom är inne i värsta trotsperioden. I vanliga fall går all energi jag har åt till dem och för att få dagen att fungera. Men nu när jag varit sjuk har mitt tålamod inte varit som det brukar och jag har inte orkat med dem så som jag vill. Speciellt Elton har blivit lidande över det. För i stället för att hitta på saker med honom så att han inte behöver göra dumma saker för att få uppmärksamhet, har han fått höra mycket nej, gör inte så, nej, nej och åter nej. Jag har inte kunnat uppskatta dem fullt ut sista tiden och har verkligen känt mig som en dålig mamma.
Något som fick mig att tänka till var ett radioprogram jag hörde i fredagskväll när jag åkte hem. Det var en mamma som pratade och under samtalet kom det fram att hon hade en dotter som heter Wilma. Wilma hade en kromosonsjukdom de inte upptäckt under fosterdiagnostiken, då de inte kollar efter den. Wilma hade också ett medfött hjärtfel. Wilma gik i särskolan 15 timmar i veckan och därefter försökte de få henne med i familjens dagliga livsföring och att aktivera henne så mycket det gick. Efter det berätta hon att Wilma inte kunde röra sig själv och att de fick flytta runt henne hemma.
När jag hör sådant blir jag så tacksam över mina härliga ungar även om de dränerar mig på energi emellanåt. Tänk bara vilken otrolig välsignelse det är att få friska barn. Vilken lycka att de är så livliga att de kan göra mig galen med alla sina upptåg och busigheter.
Kommentarer
Skicka en kommentar