Hej Älskade Syster!

Såhär ser händer det att man kommer hem efter att ha varit ute och lekt. Tror det är rätt torrt ute och rätt dammigt i sanden. 

Fick en flashback till 80-talet idag. Stod i kön på 7eleven när han framför mig säger. En gul blend, tack. Alltså gul blend att de fortfarande finns. Helt otroligt.

Hänger i sängen idag med halsont, hosta, lite feber och massa nässelutslag. Syns dock inte helt på bilden. 

Hänger i sängen idag med halsont, hosta, lite feber och massa nässelutslag. Syns dock inte helt på bilden. 

 Så här söta kan de vara mellan varven.  Min stora fina unge och det lilla busfröet. Är det bara jag som ser att det lyser av djävuelskap i ögonen på det där lilla charmtrollet eller gör du också det? Idag gick jag tidigare från jobbet och mötte upp Per på familjerådgivningen. Det var mycket spännande och det kändes bra. Tror vi chockade honom vid mer än ett tillfälle. Hade gärna använt tiden till att klaga lite på P också men han fick sig en skopa ändå tror jag. Nu ska vi jobba på oss lite och sen träffa honom om tre veckor igen. Hade tänkt att ha två veckor emellan men det är svårt att få in en tid som passade oss alla.

Frågade storebror om han saknade sin pappa.  Nä, det är ju bara fyra dagar han är borta.  Så då är det lugnt om jag åker bort i fyra dagar också.  Nä. jag tror jag längtar efter mamma mer.  Härligt att jag är lite uppskattad. 

Haft en skit eftermiddag med ungar som varit som hinhåle. Funderade helt ärligt på att lämna dem med P när han kommer hem och flytta. Ovanpå det värsta allergin. Eller om det kan varit omvänt. Blä i alla fall. 

Det där med att storebror är sjuk och vi hänger mycket hemma är inte bara tråkigt för Storebror utan även har jag en lillebror här som blir otroligt rastlös och provocerar fram saker bara för att det ska hända något. Han dunkar på stackars Storebror i stort sett hela tiden. Igår tog han och vände upp och ner på skålen med ostbågar över matten och gick på dem. Gulligt gjort, eller hur. Han säger dumma saker men så klart en del gulliga också. Men jag tror nästan det går att se på honom hur full i fan han är.  För att förhindra en likadan dag i dag som igår satte jag igång med full aktivering från klockan halv sex i morse när de där små människorna tyckte att det var dags att vakna. Vi spelade spel, byggde lego och jag gjorde trolldeg som de lekte med (lill"fan" slängde även en del runt omkring i lägenheten såklart)  Man kan nästan se på tungan att dessa två är syskon. Mina gosingar. Så när klockan var tio stoppade jag ner dem i vagnen och gick till affären. Där bu

 Tänkte visa vilken härlig promenad vi hade längs kanalen. Så här roligt skulle man kunna tro att det var.  Fullt med folk som satt och metade överallt. Tror de hade någon tävling eller event eller liknande. Sen visade jag ungarna ett bra träffa ställe när de blir äldre. Vi tog en glass i solen vid Kopparmärra. Visst såg det mysigt ut och det var det också en liten stund. Det här är livet sa jag till dem då och precis så är det för sekunden senare studsande Svante upp och ner för trappstegen och tappade glassen och Elton insåg att han inte gillade sin smak.  Efter det skulle vi gå till lekplatsen men när vi kom fram till den vi skulle besöka höll de på att renovera den och hade grävt stora hål i hela marken. I stället gick vi till Willys och sen hem. Jag la Svante och Elton somnade också en stund. Tyckte att det var lite lurigt att Elton somnade. Men det visade sig sedan att lillkorven hade fått feber igen. Blä! Men nästan tre veckor utan, i alla fall. Tyvärr

Kortet har inget med texten nedan att göra. Ville bara visa min nöjda kille med sin nerf. Var med om något sorgligt och annorlunda idag. På väg att träffa mamma och betala för resan skulle jag ta vagnen in till stan. Vi Hagakyrkans hållplats satt två män i 60 års åldern när jag kom gående. De började prata och frågade om jag var sjuksköterska. Efter en kort stund kom det fram att de precis varit hos läkaren och fått veta att den ena av männen hade fått veta att han hade cancer och bara ett par månader kvar att leva. Förstår att han hade ett behov av att få ut det men kändes väldigt konstigt att vara den som fick ta emot det. Ord är ju helt otillräckliga när en man på 64 som han var just fått veta att han inte har länge till att leva, speciellt på en hållplats som jag lämnade mitt i samtalet för att spårvagnen kom och jag var tvungen att åka. Kanske var det en lättnad för honom att för första gången säga det till en helt okänd människa som var på väg bort. Jag hoppas det. För myck

Efter att balanserat på gränsen till kaos och galenskap.