En bajskorv i hallen
Bara måste berätta något kul men dock något som aldrig får nämnas för det har jag lovat min stora kille här hemma.
Igår hade jag med mig en arbetskompis hem efter jobbet. Hon skulle hänga med oss under fredagsmyset och sen dricka lite vin med mig och snacka skit när barnen gått och lagt sig. P var inte hemma utan med sitt jobb ute och skulle sova borta.
Min jobbarkompis är en något, eller mycket, yngre mig. Rätt äckelmagad och utan någon direkt längtan efter barn, tycker mycket med barn verkar jobbigt. Strax innan vi hämtade upp mina konstaterade vi eller jag att hon fortfarande är såpass ung så hon behöver ju inte besluta det nu om hon ska ha barn eller inte.
Nu till det kul. Först hämtade vi den store och sen del lilla. När vi lämnade dagis sa den store att han var bajsig och skulle springa i förväg och det gjorde han. Problemet var bara att han var så bajsig att när vi öppnade ytterdörren stod han utanför toalettdörren med byxorna nere, hukande och med en bajshög på hallgolvet och lite kiss som spridit ut sig. Den minen han hade och den synen. Jag visste först inte hur jag skulle förhålla mig och sen började jag asgarva. Så äckligt, sån tur att det var mitt barn annars hade jag nog dött. Och tänk min stackars arbetskamrat, jag tror att hon beslutade sig där och då för att barn nog inte är hennes grej.
Igår hade jag med mig en arbetskompis hem efter jobbet. Hon skulle hänga med oss under fredagsmyset och sen dricka lite vin med mig och snacka skit när barnen gått och lagt sig. P var inte hemma utan med sitt jobb ute och skulle sova borta.
Min jobbarkompis är en något, eller mycket, yngre mig. Rätt äckelmagad och utan någon direkt längtan efter barn, tycker mycket med barn verkar jobbigt. Strax innan vi hämtade upp mina konstaterade vi eller jag att hon fortfarande är såpass ung så hon behöver ju inte besluta det nu om hon ska ha barn eller inte.
Nu till det kul. Först hämtade vi den store och sen del lilla. När vi lämnade dagis sa den store att han var bajsig och skulle springa i förväg och det gjorde han. Problemet var bara att han var så bajsig att när vi öppnade ytterdörren stod han utanför toalettdörren med byxorna nere, hukande och med en bajshög på hallgolvet och lite kiss som spridit ut sig. Den minen han hade och den synen. Jag visste först inte hur jag skulle förhålla mig och sen började jag asgarva. Så äckligt, sån tur att det var mitt barn annars hade jag nog dött. Och tänk min stackars arbetskamrat, jag tror att hon beslutade sig där och då för att barn nog inte är hennes grej.
Kommentarer
Skicka en kommentar