Hej Älskade Syster!

Blir så trött av att vara hemma och slappa att jag vill gå och lägga mig och sova och ligga kvar i resten av veckan. 

Sitter här och funderar över hur jag ska få tiden att gå utan att jobba tills det är dags att gå hem. Har ingen som helst jobbinspiration. 

Känner mig ledsen, övergiven, kass och frusen. Hej Mensen! Hatar dig. Verkligen hat. Kan säga att menskänslan är det som skulle kunna få mig att tro på att det finns en gud eftersom evolutionen haft så många år på sig och liksom inte kommit längre än så här. Känns inte direkt anpassat till någon bra funktion.   Menskänslans funktion är ju endast destruktiv. Man skäller, gapar, blir ledsen och shoppar. Och hur kan shopping av helt onödiga varor, för ett bättre mående, kunna ses som bra ur ett biologiskt och globalt perspektiv.

Startade med fredagsmys. Trots att vi var aptrötta och P ute och festa.  När kidsen somnat tog jag över myser. Haha Sen hade jag turen att hänga med Svante och se Nalle puh klockan sex på morgonen.  Efter det skulle vi in och handla mjölk och bröd. Kom ut med två kassar en timme senare och var glad att ingen fått sätta livet till under den inte så stressfria shoppingen. Väl på landet länsa vi blåbärsbuskarna.  Lekte utanför gamlahuset Och på lekplatsen I morse hängde kidsen bakom soffan. Så här funkar det här. Gör Elton gör Svante. 

Idag var det äntligen min tur att bli utvald. Efter att blivit bortvald vid tre tillfällen. Kan inte säga att jag inte varit bitter för det har jag och inom mig själv har jag tänkt "du skulle inte ens haft möjlighet att välja om det inte vore för mig"och "om inte jag letat upp kursen och anmält dig hade det inte varit någon gymnastik för dig". Men idag var det jag som fick gå med den här killen till gymnastiken. Det var jag som fick sitta i det gamla omklädningsrummet utanför och vänta och det var jag som gick med honom hem. 

Fy f#n vad kallt det är. 

Hatar det fucking egot. Han cyklar fram och tillbaka till jobbet varje dag vilket innebär att jag lämnar varje dag. Plus att han spelar golf. Han var borta senast igår i sju timmar. Ändå kan han fan med, idag när han kommer hem sent med Elton och jag redan lagt Svante, att fråga om jag inte ska lägga Elton innan jag går. När jag kommenterar hur kul det är att han stöttar min träning kan han fan med att säga att det är så jag gör. Han äcklar mig. Fy fan. Sitter här bredvid honom och försöker känna det som om han inte vore här. 

Så var det måndag igen och denna måndag kändes verkligen som en måndag. Kallt, blåsigt och lite regnigt. Kanske så som det ska vara. Vi har i alla fall haft en jättehärlig helg.   Som vanligt började den med (tacos) och fredagsmys. Där ungarna kletade ner hela sig själva och soffan med godis innan de däckade i säng. Jag och Per kollade på Micke och Veronica en svensk feelgood/humorfilm som jag kan rekommendera.   Lördagen började med Mulle och vattenlek, grillning och fika. Därefter gick vi hem för att städa (sanera) och tvätta fönsterna. På eftermiddagen bjöd vi in Eltons kompis Leonard med familj på lite mat och vin. När de hade gått däckade vi själva efter ett avsnitt Criminal Minds.   Sen igår stack P iväg vid sju för att spela golf och var inte hemma förrän två. Så vi andra njöt av lugn och mysig frukost, vi pusslade. Sen gjorde vi Hagas lekplatser med dagisplatsen, tåglekplatsen och skolgården. Det var första gången Elton fick leka på skolgårdens klätterställning så

En timme eller mindre till helg. Och som jag längtar. Längtar efter fredagsmys, gräl vid middagen och träningen när kidsen lägger sig. Vi har inget, mer än Mulle, inplanerat på hela helgen. Det känns som en ocean av tid ligger framför mig fri att fylla med böcker, film, bakning och annat småpyssel som jag har lust att fixa med. Men i någon mer verklighetsförankrad värld vet jag ju att om jag hinner lite av ovanstående ska jag vara glad. Måste ju råfjäska med Elton också, efter det att jag sov i Frillesås är han pappigare igen. Blä. Nä, ska jobba lite och sen åka hemåt. Ha en härlig helg!

Känner mig så besviken över att det är torsdag när det i mitt huvud är fredag. Den här veckan har känts som en evighet lång och jag längtar till helgen.   Det var riktigt skönt igår att få åka ner till Frillesås, klippa gräset och hänga med mamsen. Vi åt, drack vin och prata. Lyckades till och med att få henne att skita i ”Idol” och sitta kvar i köket och prata med mig. Trots det kom jag i säng i tid och framför allt fick möjlighet att sova hela natten. Vilket jag också gjorde. Det var så otroligt härligt. Men trots det är jag inte alls den allra piggaste idag.   Min intension var att jag ska träna idag efter det att jag lagt mina små godingar för natten. Vet att jag inte borde tänka om gällande det men vad skönt det skulle varit att göra. Läsa/se tv/slappa i stället för att träna. Får peppa mig med hur skönt det är när jag har gjort det och hur dåligt det känns att inte gjort det och se om det hjälper.  

Jobbet är kul igen. Har massor att göra, intervjuer inbokade dagligen, möten så att det sprutar om det men har verkligen tappat inspirationen att skriva. Tänker som så här. Oj, bara 30 minuter kvar till XXX, det är nog ingen idé att jag börjar nu, bättre när jag har mer tid på mig. Så om 30 minuter har jag ett möte men i eftermiddag efter mötet då jävlar. Då ska jag skriva färdigt ett utlåtande för att sen bara behöva korrigera det och jag ska nog även korrigera texten lite i ett som annars är klart om jag hinner vill säga.   Men jag kan väl säga så här att även om jag inte har någon som helst lust att skriva har jag desto större lust till shopping. Jag är så shoppingsugen att det är sjukt. Vill bara åka iväg och hitta något att handla. Eller massor att handla och det spelar ingen roll vad det är. Gärna kläder men även annat går bra. Tror till exempel att jag idag på rasten ska åka antingen till Rusta eller Freeport. Eller om jag gör så att jag tar Rusta på rasten och Freeport på

Jag har känt mig mer känslig igen den senaste tiden, blir glad så jag gråter och blir ledsen så att jag gråter. Något jag är glad för, jag gillar känsligheten, livet kommer liksom närmare inpå en på det viset, berör än på ett annat sätt, blir mer liv.   Senaste dagarna har jag gråtit över hur världen är beskaffad, att vi som har roffar åt oss, att flyktingar som kommer från vad vi inte ens kan föreställa oss inte välkomnas utan motarbetas i sin flykt. Jag har gråtit över barnen som lider, över föräldrarna som blir av med sina barn och barnen som får växa upp utan sina föräldrar. Jag har gråtit över att Elton har valt bort mig till förmån för sin pappa. Hur han hellre har med pappa på gymnastiken trots att det inte ens skulle varit någon gymnastik om det inte vore för mig och inget annat heller. För det är ju inte så att P ordnat de sakerna. Som tur är börjar det bli bättre nu. Jag har gråtit över saknaden till min egen pappa. Jag har gråtit över att lilla systerungen blev två år