Känsligheten
Jag har känt mig mer känslig igen den senaste tiden, blir
glad så jag gråter och blir ledsen så att jag gråter. Något jag är glad för,
jag gillar känsligheten, livet kommer liksom närmare inpå en på det viset,
berör än på ett annat sätt, blir mer liv.
Senaste dagarna har jag gråtit över hur världen är
beskaffad, att vi som har roffar åt oss, att flyktingar som kommer från vad vi
inte ens kan föreställa oss inte välkomnas utan motarbetas i sin flykt. Jag har
gråtit över barnen som lider, över föräldrarna som blir av med sina barn och
barnen som får växa upp utan sina föräldrar. Jag har gråtit över att Elton har
valt bort mig till förmån för sin pappa. Hur han hellre har med pappa på
gymnastiken trots att det inte ens skulle varit någon gymnastik om det inte
vore för mig och inget annat heller. För det är ju inte så att P ordnat de
sakerna. Som tur är börjar det bli bättre nu. Jag har gråtit över saknaden till
min egen pappa. Jag har gråtit över att lilla systerungen blev två år, stora
tjejen som var så pyttig när hon kom, jag grät lite över att Svantevante snart
blir två. Sen har jag säkert gråtit över massa annat också.
Något jag borde gråtit över men faktiskt inte gjort är att
Svante upprätthåller sin stil. För även denna vecka är han hemma sjuk eller
trott sjuk. Han har ju blivit hemskickad vid två tillfällen för att dagis trott
att han varit sjuk och vi har hållit honom hemma vid två tillfällen för att han
varit sjuk. Idag är mamma hemma med honom. Gulliga, bästa mamma. Hoppas jag
också blir en sån mamma som mina barn känner att de kan vända sig till om de
behöver hjälp med vad som helst.
Kom på en sak till jag gråtit över. Att Elton har ont i sin
tand, eller hade i alla fall och att han gick med det i flera dagar utan att
berätta. Nu är det dock borta som tur är.
Annat som jag inte gråtit över är att jag har härligt mycket att göra på jobbet och att jag förhoppningsvis kommit igång och tränat igen. Körde både igår och förrgår och tror jag sticker dit en stund i kväll också. Jag kör lite kondition och igår tittade jag även runt lite på maskinparken. Det kan faktiskt bli lite kul, har ju inte gymmat på tio år. Kände lite längtan.
Kommentarer
Skicka en kommentar