Föräldraskap

Igår vad det onsdag och dags för simning för Elton. Det var min tur att åka med Elton så jag plockade upp honom direkt efter jobbet. Min inställning var att det skulle bli mysigt med tanke på hur gott vi haft det ihop under gårdagen. Men redan när jag kom upp i lägenheten och Elton skulle ta på sig skorna började det. Han ville inte gå, han hatade att simma, han hatade mig och skulle absolut inte ta på sig skorna. Så det var bara att lirka, trixa och hålla på. Vet inte vad som slutligen fick honom att sätta på sig skorna men efter en stund satt vi i alla fall i bilen för en 30 minuter lång färd till simskolan. Så omysig biltur. Det började med att han tog paraplyet och stack mig i nacken, sparkade mig i ryggen och sen satt där och välde ut sitt hat mot mig och hur han inte ville träffa mig. Han önskade att jag och P skulle ”skiljas” och då skulle han minsann bo hos pappa först. Jag började också önska det men med tanken att han kunde bo hos P hela tiden men i stället försökte jag prata om annat, säga att det inte är trevligt att hålla på så och att jag blir ledsen, ta reda på anledningen till varför han var så arg. Ja allt möjligt utan att lyckas. Därefter fick jag hota honom ut ur bilen där han for runt för att jag inte skulle få tag i honom innan vi kom in i simhallen.

Var så uppgiven och arg att jag egentligen viljat åka hem, men det hade ju varit dumt ur flera olika perspektiv. Sen badar han (den lilla skitungen) och har jättekul och sen kommer han ut igen. I duschen slänger han sina blöta badbyxor på mig och skvätter vatten. Sen får han på sig kläderna, vägrar sockar och skor och vi är tillbaka i bilen (på slagfältet). Han fortsätter vara otrevlig tills han kom på att vi senast lekte gissa-leken och ville leka den. Själv är jag inte på humör alls, känner mig ledsen, trött och uppgiven men leker ändå. Sen fortsätter kvällen och han älskar mig och jag är bäst i hela världen och varför är det inte mamma som ska lägga idag.

Känner mig som världens sämsta förälder. Vet inte hur jag ska möta och hantera detta. Ska jag tänka att han är trygg med mig och testar om det verkligen stämmer att jag alltid kommer älska honom, är han frustrerad över något annat och låter det gå ut över mig där han är trygg. Eller är det så att han hatar mig och jag verkligen borde flytta hemifrån, vilket han också föreslog.