Funderingar och förväntningar

Svante var så söt häromdagen. Vi hade varit på Universeum med mamma/mormor och satt dagen efter och tittade på bilder från när vi var där. Varje bild vi tittade på så undrade han var jag fanns och tyckte det var märkligt att inte jag fanns med på bilderna för han visste ju att jag hade varit med. Gulliga, söta lilla unge. 

Igår var det min tur att ta Elton till simskolan. Senaste gången, för två veckor sedan var ju inte direkt någon hit och jag riktigt bävade för hela situationen. Stålsatte mig i mitt inre för att orka med en sådan kamp igen. Och trots att allt gick över förväntan bra fanns min misstro med hela tiden och i varje situation bara väntade jag på att det skulle bli en katastrof igen. En tankeställare verkligen om hur lite det ändå krävs för att måla om sin inre karta.  Nu hade jag ju bara en sådan skitdag tänkt de föräldrar med flera liknande dagar bakom sig hur deras agerande och deras förväntningar måste komma att påverka barnen.