Hatet

Vissa dagar tycker jag att P är helt okey, kanske inte perfekt men ändå bra. Andra dagar, alltså hatet kokar i mig bara jag tänker på honom. Det räcker att han andas för att jag skulle suttit resten i mitt liv i fängelse ifall vi på samma sätt som i USA hade haft vapen hemma.

Idag är den dag för det sistnämnda, alltså hatet som kokar i mig, som knappt kan få mig att hålla ihop. Kan tänka mig att det har med den här sjukdomen som varit i en vecka, all missad träning och en huvudvärk som får mig att knappt kunna se som eldar på hatet. Spelar ingen roll vad det beror på, förstår inte hur jag ska klara av att sitta i bilen med den jävla livsstöraren för att sen vara med hans helt ointressanta familj.

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Dagis, lek och tillbaka till landet

Blev visst ett gnäll inlägg