Jag håller räkningen

I den fantastiska boken jag läste häromnatten, "Egenmäktigt förfarande av Lena Andersson" sattes det ord på något jag tänkt på en del och pratat om ibland. Mäns ointresse av andra personer. I en situation där huvudpersonen i romanen sitter med kärleken i hennes liv är det endast hon som ställer frågor och på ett smidigt sätt följer upp det han säger medan hennes inlägg i samtalet lämnas okommenterade i stumhet och hon skriver så här.

"Ingen av dem var riktigt intresserade av henne men båda var intresserade av honom".

Och som du vet har ju jag och P problem i vår kommunikation så i helgen har jag räknat antalet frågor han ställt mig. TVÅ!

Och vad de då handlade om var att när jag hämtat nya sängkläder frågade han om jag hämtat till honom också och andra tillfället var när jag frågade honom hur han tänkt gällande inköp av julklappar och han då frågade hur jag hade tänkt.

Skrämmande. Vet inte ens om jag kan berätta det här för honom för då kommer han känna sig stött över att jag räknat. Vi får se hur jag gör. Kanske säger något i alla fall. Inte ens när jag vid flera tillfällen frågat hur han känner sig, då han mått lite dåligt, har han ställt frågan tillbaka.

Nu när jag tänkte på det blev jag riktigt förbannad. Fy f*n! Men han har nog redan somnat så jag får ta det i morgon om jag är lika arg för nu ska jag själv gå och lägga mig så jag är pigg och utvilad till intervjun i morgon.