Snö och svårstartade bilar.

Jag ser det snöar det var väl roligt hurra, eller. Nä, det känns inte ett dugg kul faktiskt. Men kanske kommer tycka det är roligare om det kommer så pass mycket snö att vi kan sticka iväg ut och åka pulka, kälke och skidor. Men fram till dess. NO, inte alls kul.

Idag fick jag återigen bekräftat varför jag inte vill ha någon bil. För att det är jobbigt. Åkte tidigt till mamma i morse för att låna bilen, då jag tänkt tömma mitt kontor idag. Kommer dit, smyger in, hämtar nyckeln och går ut. Startar bilen, som inte startar. Kopplar ur och startar igen, den startar fortfarande inte. Efter 15 försök börjar jag fundera på om jag har glömt hur man startar och kör bil och ringer Per som inte har någon bra input. Sen ringer mamma och undrar om jag kommit igång då den var lite krånglig igår. Mamma kommer ner med ny nyckel och misshandlar bilen lite och den startar. Hon säger samtidigt att om den inte startar sen får jag ringa assistent service. Jippi! Precis vad jag har lust med. Nu är jag i alla fall på jobbet och hoppas verkligen att den kommer starta senare. Har absolut ingen lust att bli stående här. Men det här får mig verkligen att komma till insikt med varför bil inte är något som jag orkar med.

Annars sitter jag här idag också och väntar på att få gå hem. Blä för att jobba. Så tråkigt.