Hej Älskade Syster!

Det är när man inser att jag har blivit en sådan person som inte har något annat att prata om än mina barn som jag blir något lite rädd. Men, det är så det är. Det händer inte så mycket utanför barnlivet just nu. På gott och ont. Mest ont i relation till andra eftersom det bara handlar om mina barn hela tiden. Men eftersom det är min blogg skriver jag precis det jag vill och då blir det om barnen. Så nu ska jag berätta roliga saker som Elton sagt igår och idag. Igår satt vi inne på hans rum och lekte. Han hade ambulansen och ville ha polisbilen också men den stod inte precis framför honom så då kunde han inte hitta den. Jag sa till honom att titta i billådan och det gjorde han men eftersom den inte var längst upp kunde han inte se den. Så jag hjälpte honom och då sa han. "Mamma du är så duktig på att leta och så bra på att hitta saker" Hur gullig är han inte. Idag satt han på pottan och bajsade och jag höll sällskap på toaletten. Jag frågar honom om han börjar bli fär

Häromdagen pratade jag och syster om en vän till henne och hennes tro på att det inte tar helt slut efter döden. Efteråt kom jag att tänka på ett par händelser som jag varit med om och som känts som de ligger utanför det vardagliga. Det närmaste är den dag som pappa dog. Jag satt ensam uppe på kvällen. Ville inte gå och lägga mig innan klockan slagit tolv eftersom det var den sista dagen som pappa ändå levde. Alla andra i familjen låg och sov och ändå hörde jag steg som gick, liksom fram och tillbaka utanför våra sovrum och toaletten. Tänkte för mig själv att det var pappa som gick där för att se till att allt var bra innan han gick vidare bort. Den andra gången var för flera år sedan. Jag gick på Mossen med hunden, minns inte längre om det var Egon eller Lucky. Däremot minns jag väl mannen jag mötte utanför på stigen utanför det gamla ruckelhuset. Han gav mig en fin känsla. Efter promenaden gick jag upp till Alfalivs för att köpa något och då såg jag samma man som jag hade mött

Idag har jag kvalat in som den värsta mamman. Först tog jag med Svante så han fick en spruta i var sitt ben. Stackaren. Men det gick bra. Han grät några sekunder och sen var det bra igen. Däremot går han inte att lägga ifrån sig nu på kvällen. Jag har gjort fyra försök och nu går P runt med honom sovande i armarna men så fort han lägger ifrån sig honom så vaknar han. Sen tappade jag Findus någonstans mellan dagis och mamma. Sa inget till Elton men vi gick vägen tillbaka till dagis utan att hitta honom och sen på kvällen tog jag ytterligare en vända upp till mamma utan någon Findus. Som tur är tog P svängen mot dagis och där var han. Finaste Findus satt där vid övergångstället, smutsig och dan. Nu har han fått ta ett bad och hänger på tork. Sen är han som ny till Elton igen. Innan han kom åter har jag letat igenom hela nätet i flera timmar efter en Findus utan att hitta någon. Han har utgått ur sortimentet. Sån supertur att vi hittade honom. Mamma sa att hon tyckte det var otroligt

 Jag och den här goa killen har haft en egen dag i dag. Elton har varit hos farmor. Vi har typ inte gjort ett skit mer än att han önskat vara på mamma hela dagen har det känts som.  På lunch hade vi över grannen och hennes lilla Ingrid. Mycket trevligt. Hade i alla fall jag. Får hoppas hon också tyckte det. När klockan var fem, längtade jag massor efter Elton och en timme senare kom de hem också. Vi hittade på en bra lek. Kram leken med små och stora kramar. Bästa leken. Han får leka och jag kramas. Kan inte bli så mycket bättre.

Har varit på middag hos mamma idag. P var inte med för han var hemma och jobba. Kan säga att det var konstigt tomt. Bara vi två liksom, Elton som lekte för sig själv och såklart lilla Svante. Mamma berätta att hon saknade lilla Alma och att hon kunde höra henne gny inifrån rummet där hon sovit så länge. Kan tänka mig att hon känner sig ensam även om hon inte säger det. Mitt hjärta går ut till henne. Just nu sitter jag uppe alldeles för länge och håller på med foton. Dumt, för jag behöver sova. Men i morgon är lite lyxdag. Elton åker till farmor och jag och Svante har egen dag. Min granne som jag nästan tvingat in hit kommer på lunch. Nu blir det en kortis med Egon och sen sova.

Har inte skrivit på väldigt länge och vet inte vad jag ska skriva nu heller. Det värsta hände! Hur jag kunnat förhålla mig till det har varit olika. Igår var det en hemsk dag. Grät massor.

Livet. Det är det enda som allt handlar om. Alla tankar som far runt i huvudet. Pappa. Fina pappa. Och mamma. Men mamma sa något bra. Vi kan inte påverka vad som händer. Och det är ju sant. Även om jag skulle vilja. På ett sätt spola tillbaka. Låta Elton och Svante ta del av honom så som han är för mig. För jag vet ju inte vad framtiden är. Om inte spola tillbaka så stanna. För jag vet ju inte vad framtiden är. Så rädd för den just nu. Och samtidigt känns det som jag håller på att gå sönder just nu.