Ljus dag, mörka tankar

Jag har haft en helt underbar dag med mina små killar. Vi har hunnit med så mycket roligt. Vi har varit på tre olika lekplatser, vi har fikat ute, varit i leksaksaffären, lekt och under tiden som Svante sov spelade jag och Elton olika spel. Dom har också badat (välbehövligt) och haft popcornmys (som inte alls var mysigt då Svante mest kände för att kasta popcorn på golvet).

Fram till det att klockan är halv fem har vi det jättemysigt och så är det varje dag. Men efter det är det ett krig fram till läggning. För vid den tiden börjar Elton att bli trött. Det gäller hela tiden att ligga steget före och det kan jag lätt erkänna att jag inte alltid lyckas med.

Svantes favoritpose för närvarande

Gillar denna bilden

Men mitt i allt härliga snuddar man vid det hemska. Det som inte går att tänka på utan att få ont i magen. Det som kan hända och det som händer, även om vi än så länge är förskonade. Först det som du berättade om bebisen i magen, om hon som troligtvis har cancer, om det som kom från en annan vän vars mamma ligger inne på sjukhus och var nära att inte klara det och vars dotter de precis fick veta har barnremautism.

Jag blir arg på P när han säger att vi har tur att våra barn är så friska: Det är som att risken för att något ska hända ökar genom att han säger så trots att jag helt rationellt vet att så inte är fallet. Får så ont i magen att jag måste slå det ifrån mig, tänka på något annat, fördjupa mig i cyklingen som står på i bakgrunden och baka en kaka.