Fastnar

Läser en bok. Jag är pilgrimen. Boken handlar om en man och vid ett tillfälle tänker han tillbaka till tidig barndom. Han är med sin far på ett minnesställe där det tidigare varit ett koncentrationsläger. Han ser en bild, ett foto, där en mamma går med ett barn i handen och flera små barn runt sig. Mamman ser helt lugn ut och det går att se att hon gör allt för att få barnen att känna sig trygga. Allt medan hon helt lugnt går med alla sina barn rakt in mot en gaskammare. Det berörde mig så att det viktigaste och det hon satte först var att inte barnen skulle bli rädda. Moderskänslan och vikten av att beskydda när inget annat finns kvar. Jag kan se bilden framför mig. Det är som jag sett det kortet och det kommer nog alltid finnas som etsat kvar i mitt minne.