Försöker hitta tillbaka

Det känns som jag har tappat förmåga att uttrycka mig i skrift och att se saker i vardagen som ens är av betydelse att skriva om. När jag är inne i att skriva är det som att jag betraktar det som händer mig på ett annat och mer observant sätt än när jag inte skriver och nu har jag inte skrivit något på ett halvår, inte ens dagbok så jag är verkligen helt otränad. Samtidigt vill jag skriva om det som händer mig så man kan säga att jag har hamnat i någon form av moment 22. Eller moment 21 som Rona sa en gång på ett viktigt soc. möte  Det finns egentligen miljarder saker att skriva om för så är det ju när man har barn, det kommer massa kul, eller mindre roliga saker ur deras munnar. På tal om det, vet inte om jag berätta för dig om barnet som i stället för att sjunga ”Jag är fattig bonddräng och jag…..” Du vet låten med Alfred i Emil i Lönneberga sjung. ”Jag är fucking bonddräng och jag….” så roligt. Mer sannolikt att vara en fucking bonddräng liksom. Men i alla fall en start och nu ska jag strax ansluta till ett fucking möte. Vi vill förlänga våra vikarier och vår chef vill att vi ska ta emot en omplacering (personal) från en annan avdelning. En personal som hamnar i konflikt med ungdomarna hela tiden och uppfattas som rädd för ungdomarna. Vill inte ta emot henne, vi har btw redan tagit emot tre stycken. En fungerar inte utan har anmält för särbehandling och diskriminering och då fick vi ingen hjälp, en annan fick inte längre arbeta klientnära efter att ha använt övervåld mot en ungdom så vi betalar fortsatt hans lön 18 månader senare medan han är någon låtsats vaktmästare och en tredje som inte alls går ihop med den de nu vill placera hos oss men fungerar toppen hos oss. Så att…… Bye så länge