Hej Älskade Syster!

Har ju glömt att berätta att nu har känt lillkorven hicka ett par gånger. Just nu gör hen det.

Visst är det det sjukt. Om en månad och en dag kommer jag fortfarande inte ha förstått att vi ska få en ny bebis dagen efter och ändå kommer det ske. Jag kan säga det och prata med det intellektuellt men känslomässigt går det bara inte att förstå för mig. Jag trodde det skulle vara skillnad den här gången efter att jag fått Elton. Att jag skulle kunna relatera på ett helt annat sätt. Men nej. Inte tillstymmelse till känslomässig förståelse. Hur kan det vara så? Dagis har ju inte gått så bra. Igår fick jag hämta hem Elton efter en timme och igår kväll började han redan vid läggning gnälla över att han inte vill till dagis. Något som escalerade under morgonen och var helt galet på vägen dit. Väl där satt jag och Elton själva i ett rum och läste en bok för att få honom att lugna ner sig. En av fröknarna (den enda ordinarien) kom in emellanåt och prata lite med mig och Elton och ett annat barn var där emellanåt också. Där satt vi i över en timme för Elton ville inte alls gå någon annanst

Egon har lärt sig ta kort med paddan. Idag har jag raderat ungefär 300 av nedanstående art. Varjedag innebär raderande av inget. Tack Elton. 

Okey. Har vaknat tidigt i dag (hm femisch på morgonen är kanske till och med mer än tidigt). Efter som jag var vaken, någorlunda pigg och inte illamående satte jag mig vid datorn och har börjat på en jobbansökan. Tror inte jag har störst chans i hela världen till tjänsten, eller kanske ingen alls, men jag kanske är dum om jag inte ens ansöker. Edina skällde lite på mig och sa till mig att ansöka eftersom de inte får, inte anställa mig, på grund av stor mage och beräknad födelse samma dag som tjänsten ska tillsättas. Men utan att ha hunnit helt färdigt blev i stället jag helt färdig och bestämde mig snabbt för att gå och lägga mig igen. Får helt enkelt fortsätta lite senare.

Tror fjäsk fungerar bra. Därför bjuder jag dagis på fredagsfika i morgon. Ska låtsats att det var jag och Elton som bakat idag och inte jag som panikbaka halv elva på kvällen. Allt för att Elton ska få det så bra som möjligt. 

Idag sa Elton till mig Sandra ska köpa en lillebror till Elton. Sen komma hit med bebisen och sen gå.

Första dagen Elton var fem timmar på dagis. Det hade gått bra, han hade varit lite ledsen innan lunch och saknat mamma samt att han inte ätit. Förutom det bra. Jag pratade med Malin (läraren) vid något tillfälle samt att hon skickade medelande och även ett foto. Själv åkte jag till barnenshus för att shoppa då de hade kursat. Men när jag kom dit var det ca 100 meters kö för att komma in så jag vände bilen och åkte hem igen. Slappa och kolla på Sopranos innan det var dags att hämta upp Kärleken. Annars har jag sorterat och fixat lite hemma. Håller på att lägga över bilder och dokument på externa hårdiskar för att kunna skrota min gamla dator, eller åtminstonde lägga till vila på landet.

Läste precis att Erik och Martina Haag ska skiljas. Gör mig lite sorgsen.

Klarat av ytterliggare två dagar på dagis och det känns bättre nu. I går lämnade jag korven i en och en halv timme och det hade gått kanonbra och idag var han där i två och en halv utan mamma. Även det hade fungerat fint. Det enda lite dumma var att han inte vill kissa på pottan med dom och han ville absolut inte byta blöja utan då hade han skrikit lite. En annan sak som är lite tråkig är att han inte äter deras mat. Han åt första dagen då det var soppa men sedan dess har han inte tyckt om maten alls. Men han har fått smörgås igår och idag, så han har fått i sig lite i alla fall. I morgon tänkte jag lämna hela tiden. Jag behöver verkligen den tiden för mig själv, att bara vila. Till något helt annat. Våra speglar här hemma är ju som ett skämt man ser inget i den. I hissen däremot. Idag upptäckte jag något helt sjukt. Jag hade en pormask på läppen. Hur är det möjligt. Har jag aldrig varit med om tidigare. Som tur är kanske ska tillläggas.

Behövs ej läsas bara skrivas för att få ur mig allt.  Tack gode gud för paddan och all skit det finns på youtube. Elton gillar det och jag gillar de minuterna för mig själv det innebär. Just nu känns allt tungt. Jag är tung,mår illa, mina fötter svullna, varje steg eller rörelse känns i blygdbenen. Att vända mig om i sängen kräver planeringen för att minska smärtan. Om jag hade varit själv hade jag lätt liggat i sängen 24/7 med lite inslag av att ligga i badet då givetvis. I stället ska jag gå omkring, fixa hemma, lyfta Elton. Man, eller jag gör säkert hundratals lyft  per dag. Det ska upp och ur stolar, kläder ska på och av för att komma åt pottan eller för att komma ut. Han ska upp från sängen och det är åtskilliga gånger det lyfts varje dag och varje gång är en pina. 45 dagar kvar och det känns som en evighet. Kan inte fatta hur jag kunde vara så korkad att gå igenom detta en gång till. Men jag tror nog att denna gång är värre, för jag hade inte samma foglossning förra gånge

Satan vad tråkigt det är på dagis. Skulle lätt fungera som tortyr. 

Idag, den första dagisdagen för Elton. Min uppfattning var att dagiset var som ett ryskt barnhem. Det var ett rum med gamla leksaker och från det att vi anlände strax efter nio lekte barnen själva där inne fram tills klockan passerat elva. Då var det dags för en kort sångsamling och därefter lunch. En lunch som gick i rekordfart och jag befarar att Elton aldrig kommer hinna äta något, han är ju något av en sloweater. Så fort de ätit klart skulle de in och sova. Själv grät jag som besatt under säkert 20 minuter vid tanken på att Elton skulle vara tvungen att vara där själv i nästa vecka. Gråtattacken utlöstes av att en pojke gick till dörren och grät efter sin pappa. Elton grät när vi gick därifrån en stund in i vilan då vi gick därifrån. Givetvis är det viktigast att han trivs och det verkar han ha gjort för han har pratat om att han vill tillbaka hela dagen. När vi la oss i vilan. Tryckte Elton sitt söta lilla ansikte mot mitt och så sa han " Elton tycker om sin mamma".

Och fy fan vad skönt det känns. Underbart härligt. Att sova i min säng igen men framförallt att inte längre sitta i en buss. Det känns som Svante inte alls vill stanna kvar i magen utan är på väg ut genom de undre revbenen på vänster sida. Har verkligen varit fruktansvärt att sitta i bilen under så lång tid. Väntar på att Elton ska somna med P sen ska jag slipa lite på bordet, ta en dusch och gå och lägga mig. Att ligga ner vilken lycka. Uppdatering om veckan som varit kommer senare.

Satan vilken hemlängtan jag har nu. Klockan är snart fyra på natten och jag har luggat vaken alldeles för länge. Mer från hur vi haft det kommer snart. 

Fem minuter innan planerad avfärd och 20 minuter innan verklig avfärd. 

Eller en freudiansk felsägningen då det skulle stå halv fem. Om en timme ska jag egentligen gå upp och om 90 minuter sitter vi i bilen på väg till Gotland. Vi kör löjligt tidigt eftersom vi kör vår nya bil där vi inte har någon AC. Men samtidigt, vi får en möjlighet att se Oskarshamn, där jag av en slump lärde mig att många svenskar förr i tiden då vi fortfarande emigrera till Amerika, satt och vänta på en lång bänk för att få post från over there när de stora fartygen anlände. 

Ovanpå illamående, foglossning, orörlighet och fetma tar jag gärna lite hemorojder också. Varför ska analöppningen inte få känna av lite graviditetslycka också. Skulle ju vara orättvist om inte den fick sin beskärda del. Eller hur? Jag besparar dig en bild av detta. 

Någon har själv varit inne och valt en leksak för sitt presentkort han vunnit. Det blev en TRAKTOR. 

För tre år sedan hade jag köpt det bästa jag kunde hitta. Numera nöjer jag mig med det jag behöver och lägger lite extra (2000) för att den var snyggare och pyttelite bättre. Börjar iallafall bli vuxen.  Känns lite som en dröm att kunna starta upp en dator igen och inte ett reaplan samt att det förhoppningsvis inte kommer att ta en halv dag. Längtar hem och leka. 

Från mig och Svante i stan. 

P spelar golf medan jag och Elton njuter av dagen med lek, glass och en middagslur.