En månad och en dag

Visst är det det sjukt. Om en månad och en dag kommer jag fortfarande inte ha förstått att vi ska få en ny bebis dagen efter och ändå kommer det ske. Jag kan säga det och prata med det intellektuellt men känslomässigt går det bara inte att förstå för mig. Jag trodde det skulle vara skillnad den här gången efter att jag fått Elton. Att jag skulle kunna relatera på ett helt annat sätt. Men nej. Inte tillstymmelse till känslomässig förståelse. Hur kan det vara så?

Dagis har ju inte gått så bra. Igår fick jag hämta hem Elton efter en timme och igår kväll började han redan vid läggning gnälla över att han inte vill till dagis. Något som escalerade under morgonen och var helt galet på vägen dit. Väl där satt jag och Elton själva i ett rum och läste en bok för att få honom att lugna ner sig. En av fröknarna (den enda ordinarien) kom in emellanåt och prata lite med mig och Elton och ett annat barn var där emellanåt också. Där satt vi i över en timme för Elton ville inte alls gå någon annanstans. Men sen kom det lite myror i benen och han ville hoppa i soffan. Då föreslog jag att vi skulle gå till madrassrummet i stället och hoppa. det gick han med på. Sen hoppa, stoja han i tiominuter med lite andra barn innan jag valde att bryta och gå hem.Tänkte att det var lika bra att bryta när det är kul.

Jag pratade med fröken där och vi kom överens om en långsam inskolning så att han får en chans att känna sig trygg. Jättebra men helvete också för jag har verkligen behov av den tiden där jag kan vila och inte behöver underhålla eller lyfta den lilla korven. Men vad gör man inte för kärleken.

Den andra kärleken (Egon) är nybadad. Sängen är nybäddad och lite senare ska jag ta mig en härlig dusch innan jag går och lägger mig.