Hej Älskade Syster!

Känns som en bättre dag idag trots regn och tråkigt ute. Har sovit helt okey i natt trots bägge barnen i sängen. Hade egentligen tänkt att bada idag men Svante är lite hostig så i stället sitter jag här och överväger mellan att gå på Naturhistoriska som öppnar 11 och sjöfartsmuseet som öppnar 10. På ett sätt är ju tidigare bättre men  jag känner lite mer för naturhistoriska. Samtidigt som jag håller på med det sitter vi och tittar på de olika karaktärerna i bilarfilmerna och berättar om dem för Elton. Hade ju "turen" igår att få hem Bilar 2.

Måste också sägas. Att sen finns det ju inget mysigare än att krypa ihop bredvid Elton vid läggning. Säga till honom att jag älskar honom mest i hela världen och höra honom säga det tillbaka. Sen kan jag ju berätta att jag saknade honom mellan tio och tolv igår när han sov i sin egen säng, så mycket att jag inte kunde somna. En fot i huvudet är trots allt världens goaste Elton fot i huvudet. Så är det ju

I morgon blir Svante fem månader och jag börjar få frihetslängtan. Jag vill vara jag och inte bara mamma. Jag är trött på att allt bara handlar om barn, sömn och bajs. Trött på att umgås med barn. Jag vill vara vuxen och prata om lite mer intellektuella saker. Det är inte bara jag som är trött på mig själv. Elton också. Idag sa han till mig att jag var tråkig och att han ville slänga mig i sopptunnan. Pappa var mycket roligare. Han sa också att jag var en surpuppa. Det var i varje fall min tolkning av det han sa. Sen om det var det eller inte, det vet jag inte. Men det skulle inte förvånat mig om P sagt något sådant. Tänk att sitta ute, titta på folk, ha gjort sig ordning lite och dricka öl. Det låter nästan obeskrivligt härligt. Som jag längtar efter det. En månad kvar och sen är det dags för Svante att äta mat och P att känna på hur det är att vara själv med Elton och Svante. Haha. Så kul det ska bli. Jag ska gå ut och äta, gå på bio, på teater och njuta av att träffa andra vux

Idag känner jag mig pissigt irriterad på P. Han kom hem med en ny sladd till sin telefon och den låg i en genomskinlig ask. Så tänkte han att han skulle ge den till Elton medan jag såg hur jag skulle få öppna och stänga den ett par hundra gånger om dagen. Så jag sa först, nä släng den. Men sen ångra jag mig. Så han fick den och blev självklart jätteglad men sen kunde P ändå inte låta bli att säga att jag hade viljat slänga den (när jag inte var där). Så då var Elton jättestött och frågade om det och då kunde liksom inte P stå för att han hade sagt det utan sa nä. Precis som om jag inte förstod. Sen var det något annat också dumt han också sa men det minns jag inte just nu var det var. Något dumt om mig som han sen, nä jag skojade bara. Skitkul my ass. Ska ta det med honom sedan för det känns inte alls kul. För ett tag sedan pratade jag med mamma och då berättade hon att ett av hennes mål i livet var att hålla ihop med pappa. För varken hennes mamma eller hennes mormor hade ju gjor

Tror att Elton var den som mest uppskattade P´s kalas igår. Han leker så bra med Signe, bättre än med någon annan. De busar, kramar varandra och ibland slår till varandra. Han gillar henne verkligen. Idag har vi varit på lekplatsen och han vill så gärna få kontakt med de andra barnen. Han kör sina moves, slänger sig på marken och rullar runt. Men de blir helt enkelt inte såpass imponerade att de kommer fram till honom och leker. Jag gav lite tips och sa att han kunde gå fram och säga "Hej, jag heter Elton, vad heter du? Vill du leka?" Då sa Elton. "Det vågar jag inte, det är pinsamt" Så prata vi lite om att jag tror att alla skulle bli glada om någon kom fram så, och att även om barnet sa nej så var det inget hemskt med det, utan det var bara att fråga någon annan. Och att om man inte fråga skulle inte heller någon säga ja. Men han våga inte utan tyckte att jag skulle fråga istället. Min söta lilla kille som börjar bli så stor.

Mycket spännande. Elton tittar på när barn öppnar kinderägg, Svante försöker äta upp fjärrkontrollen, P sitter med sin telefon och jag med datorn i knäet. Heja, heja! Hoppas att vi vinner!

Ibland säger Elton saker som liksom gör hemskt ont i magen på mig. Igår när vi skulle iväg och jag satte på honom kläder var ett sådant moment. Jag tar honom en bit ifrån mig för att titta hur kläderna sitter och han tittar på mig och frågar. "Är jag ful?" Vad kommer det ifrån, gud vad hemskt det känns. Varför tänker han ens på de sakerna. De är ju helt oväsentliga. Mitt svar blev bara. "Nä, du är den finaste jag vet, du är snäll, omtänksam och kärleksfull och det finns ingen som gör mig så lycklig."

Yes! Livet som småbarnsförälder. Igår var det jag som somnade vid läggningen av Elton. Idag är det Per. Själv sitter jag och lägger in lite bilder på datorn. Mysigt med ensamtid även om det inte skadat att hinna prata lite. Sötungen efter badat. och den andra coolingen.

Den totala lyckan när bägge barnen somnar i vagnen under promenaden, som bara är till för att de ska somna, finner inga gränser. Fritiden öppnar sig och jag har ingen aning om vad jag ska göra med den. Mycket beroende på att jag ju inte alls vet hur länge den kommer vara. Sitter på spänn för att höra ett gnällande från lillkillen i vagnen. Men njutningen är precis lika stor ändå. Läste ut "Mig äger ingen" idag. Som jag grät när hennes pappa dog. Pappor ska inte dö. De ska finnas. Dagligen tänker jag "det måste jag fråga pappa om" och sen kommer jag på att det inte alls kommer gå att fråga honom om det.  Idag grät jag över att han inte får se Svantes söta tvåtandsleende. Det allra finaste leende som finns. Nu ska jag nog börja läsa en ny bok. "Äta djur" heter den. Hoppas den är bra och att den verkligen får människor att avstå från att äta kött. Jag ska rekommendera den till alla om den är så bra som jag hoppas. Jag ska också passa på att intensiv nju

Firade P i ungefär 15 minuter med bubbel, jordgubbar, levande ljus och paket. Därefter var bägge barnen vakna, en kräktes i sängen och den andra var hungrig. Mys på hög nivå. En annan sak är att jag får inte över fotonen från pappas ipad till datorn och jag har liksom inte tid att hålla på med det nu. All sömn behövs för i morgon är det sjukstuga här och det tar på krafterna. Bajs! En annan sak. Idag la kusin Jonas till mig på FB och jag svarade ja, men sen la hans mor till mig också och jag vet inte riktigt hur jag ska ställa mig till det. Inte alls. Måste tänka. Men först av allt sova.

En månad och två dagar sedan pappa dog och en dag sedan begravningen. Fortfarande ofattbart men ibland tränger sig verkligheten på. Som i morse när P och Elton gett sig av till förskola och jobb. Jag tänkte på våra släktband och jag blev så arg på mig själv för att jag inte lyssnat bättre, eller för att jag inte antecknat allt som pappa sa om vår historia. För även om jag lyssnade så minns jag inte. Och han finns inte kvar för att kunna säga det igen och igen. Jag kan inte längre fråga honom. Det gör så ont. Eller att han inte kommer vara med när Elton och Svante klädda i Blåvitts kläder kommer att gå på sin första match, och han kommer inte heller vara den första som köper en Blåvitt outfit till Svante. Det känns så hemskt. Han skulle ju vara med och dela de upplevelserna med oss. Det var så det var tänkt.På något sätt är det som att varje speciell händelse även kommer att innehålla sorg över att inte pappa kommer finnas med och dela den. På samma gång som det är jobbigt med all l

Mitt hjärta går i sönder när jag tänker på att "tänk om Elton inte får några kompisar". Alltså jag får sådan ångest att magen krampar och jag kan knappt andas. Igår var vi hemma hos Lena och Harry och där var också Carolina och Ludde. Harry och Ludde är lika gamla som Elton. När vi var där lekte Harry och Ludde lite med varandra, de jagade varandra, hittade på bus och sådant men Elton var inte med. Han satt i stället på golvet och lekte med Harrys bilar. Och när de skulle sitta i soffan och äta glass sa Ludde att han ville sitta bredvid Harry. Det gör så ont i mitt hjärta att han liksom blir utanför. När vi kom hem sa Elton att han hade haft jätteroligt och när jag frågade var som varit roligt sa han att det hade varit att leka med bilarna. Han kanske inte ens har något behov av att leka med andra ännu. Jag vet inte. Idag hade Elton bjudit ner grannen för att se på "Flygplan" den andra killen sprang runt och lekte medan Elton satt och tittade rakt in i tv:n.

Tittar på den nya svenska komediserien. Den är än så länge inte ett dugg rolig. Annat som inte är så roligt är att jag gett mig in på att måla om spjälsängen. Det är f*n så jobbigt, sist tänkte jag slänga den och i stället köpa en ny, ändå gör jag om det. Denna gång tar i och för sig färgen mycket bättre så jag kommer inte behöva måla fyra gånger och det ser i alla fall ut att bli mycket bättre. Från brun till grå. Annat inte så roligt är att all snö håller på att regna bort. Idag har jag saknat pappa massor. Har också varit hemma hos mamma på middag. Känns så konstigt att inte pappa är där. Nu ska jag se vidare på serien och sen gå och lägga mig.

Allt det svarta bara fortsätter att bubbla i mig. Fortfarande så jävla irriterad och sur. 

Just nu fylld av hat och förakt. En på samma gång skön och oangenäm känsla.