Hej Älskade Syster!

För kanske tio år sedan läste jag en forskningsrapport gällande lycka och barn. Den påvisade att man vare sig blev mer eller mindre lycklig av barn utan jämt race. Något som jag hade med mig när jag själv valde att skaffa barn. Nu läste jag en ny rapport idag som visade att man faktiskt som förälder var mindre lycklig än de som inte hade barn, speciellt för kvinnor som levde i heteroförhållanden. Lyckan är minst när man har småbarn och tonåringar men ökar sen ju äldre barnen blir.  Tror inte det stämmer för mig för även om inga kan göra mig tröttare och argare än mina barn finns det inget som kan göra mig lyckligare än dem heller. Så det så.  Här är killen som vänligen sa att jag fick pussa honom hur mycket jag vile. 

Blev så trött av att passa Svante igår som bara låg och gosade att jag somnade strax efter sju tillsammans med honom. Gäsp! Problemet var bara att jag vaknade vid tolv när P gick och la sig och bara inte kunde somna om ordentligt efteråt. Otaliga mardrömmar, i olika varianter, om hur jag inte han färdigt med mitt jobb till det att jag ska sluta. Hade ju hoppats på att kunna ta semester måndag och tisdag för att bara vara, men med Svantes fortsatta sjukdom blir det allt mindre chans till det. Idag var jag på jobbet mellan sex och halv tio och tog med saker hem för att jobba, men Svante är numera för frisk för att låta mig sitta med mitt. Så nu tillbaka till att rita och måla. JIPPI!

Ett av mina nyårslöften vad gäller förändringar handlar om HÄLSA. Jag vill maxa min livslängd och mitt må bra under den tiden. Jag vill vara med så länge det bara går och kan jag göra något för att det blir så tänker jag göra det utifrån vad som är rimligt såklart. En del i det är ju självklart träning. Dock har ju året börjat med sjukdom och träningen har liksom liggas i träda. Men håller på att återupptas, för jag vill ju vara så stark som möjligt och med så lite krämpor som möjligt min tid. En annan del är ju kosten så klart. Vill äta så bra mat som möjligt få i mig rätt näring. Minns med längtan tillbaka till våren då vi åt jättebra vilket medförde att jag kände mer pigg och orkade göra mer saker på ett lättare sätt. Men tvärt emot vad jag tänkt mig gör sjukdomen så att kroppen längtar efter skit så i stället för att fylla på med bra och har jag i stället ökat konsumtionen av skit. Men både träning och kost kommer så snart jag mår bättre att förändras, hoppas jag. En annan sa

Sett sista avsnittet av Skam. Ska ta reda på när nästa säsong kommer. Hoppas snart!

Igår började simskolan igen för Elton. Han hade sett fram emot det. Under ett moment skulle de ha en rulle under magen och simma från ena sidan till den andra alla barn på en gång. För Elton var det så viktigt att vara först att han sket i att träna simning utan hundsimmade sig fram och tillbaka fyra gånger ( det vill säga alla gånger) för att han var så orolig att inte komma först annars. Det där med vinnarskalle är inte alltid så bra och bara för att man vinner betyder det inte att man gör rätt. P har ju börjat arbeta sent på onsdagar så det var bara att plocka upp bägge ungarna på dagis och låta dem äta i bilen på väg till simskolan. Det gick rätt bra ändå att få in dem (Svante) i bilen även om han absolut inte ville åka bil. Men när vi kom dit blev han tokig när han inte fick duscha och sen vansinnig över att han inte fick basta. På väg hem vägrade han ta på sig jacka och skor samt att gå i från stället. Mycket mysigt med tre åringar.

Inte sant. Tre avsnitt Skam och semla till lunch. Nu får jag ta och skärpa mig och jobba lite innan jag ska hem och hämta barnen.   

Som jag sa BEROEND av SKAM, kunde inte sluta utan är igång med andra avsnittet nu. Men till något annat, idag har jag köpt skridskor. Vi ska åka i helgen och jag är trött på att hyra. Världens sötaste lille kille som hjälpte mig att prova storlek och så. Hoppas mina ungar blir så goa när de växer upp.

Okey. Jag får se mig som beroende. Körde första säsongen av SKAM i förgår och i går kväll och nu sitter jag här på jobbet och ser första avsnittet av säsong två. Skyller på att jag inte har fått in de utlåtanden jag behöver för att kunna jobba, men det är en lite dålig ursäkt. Vet att jag kommer att få jobba igen det någon kväll men bara orkar inte bry mig om det just nu. BEROENDE!  

  När man möts av det här efter man kommit hem.   Vi älskar dig önskar Elton, Svante och Pappa. Hoppas du har det bra på morfarsdagen, hoppas det var fint på tänkteplatsen.   Att få egen påhittad små brev av sitt barn, finns det något finare. Sprider som ett skimmer i hjärtat.

Kan inte förstå att det var tre år sedan idag. Känns som så kort tid och som om det var för så otroligt länge sedan.

Varje dag i förra veckan och i morse låg jag på P om att säga till på sin arbetsplats att han av personliga skäl vill gå upp i arbetstid. Nu har jag sådan ångest att mina barn kommer få superlånga dagar på dagis bara för att jag är ett ego och sen spinner jag vidare på hur jag kommer att förstöra deras liv. Känner för att ringa P och stoppa honom men försöker påminna mig om hur mycket jag verkligen vill separerar. Kommer inte alls ihåg det nu. Hej och hå, så dåligt är det ju inte.

Det kanske inte är så ofta men det händer att jag önskar att jag var lönnfet med stora mjuka bröst och det är när det är dags för mammografi. 

Pratade med P. Han vägrar. Återkommer med mer information. 

Femte januari och min dag. Hannah dagen. Det känns inte riktigt i kroppen att det är min dag utan trots helt okey sömn från nio till strax innan fem i morse är jag matt. Ögonen känns gråtiga och kroppen trött. Koncentrationen är i botten och det är tur att det bara är halvdag idag då jag inte kommer att få uträttat något som helst arbete, det går helt enkelt inte. Ute är det sol och jag önskar att energin funnits. Jag skulle önska att jag orkade ta med barnen till ishallen. Men bara tanken på det får mig att vilja krypa ihop under skrivbordet och bara sova lite till. Undra hur länge det ska kännas så här, när ska den här sjukdomen försvinna. Kroppen känns så slapp som om den liksom hänger bara hänger i skelettet och gör det än mer arbetsamt att ta sig fram.    I morgon är det tänkt att vi ska bege oss till Örebro och deras vattenpalats men vet helt ärligt inte om vi kommer att orka. Stackars små barn med sådana vrak till föräldrar. Positivt är i alla fall att jag gick ut med k

Borde jobba, har en del att göra men tankarna virvlar runt i mitt huvud på samma sätt som snön utanför. Ena sekunden är jag helt på det klara med att jag måste avsluta förhållandet med P, det går inte, jag kan inte fortsätta leva på det här sättet, livet är helt enkelt för kort. Andra stunden tänker jag att så farligt är det faktiskt inte och med vilken rätt kan jag låta mina barn gå igenom ett sådant trauma som de framöver alltid kommer att bära med sig utifrån den situation vi har nu. Så farligt är det ju inte. Sen tillbaka till mig, mitt liv, mitt enda liv och hur jag vill och inte vill leva det. Hur ska man kunna fatta ett beslut i allt det tankekaoset? Samtidigt är P sjuk, han har fått tillbaka febern och han svimmade enligt egen utsago igår. Barnen gör inget annat än att se på tv och jag är en egoistisk fan som bara jobbar. Barnen hade haft det bättre på dagis än hemma, de har knappt varit utanför dörren sedan jullovet startade. Bara sjuka föräldrar hela tiden.

Årets första dag och årets första inlägg. Tänker ändå börja med gårdagen. Så glad att jag fira nyår med det vanliga gänget. Det var otroligt mysigt, givande och tankeväckande. Många fina ord sades och mycket klokhet från oss alla eller i vart fall från delar av oss. Vi summerade året som gått och lät andra få höra det vi hoppades av året som påbörjades där under kvällens skålande. Årets första bad. Har stor förväntan på det här året. Jag hoppas det kommer att gå i förändringens tecken på så många plan. Det första jag planerar att ta tag i är att ringa hudmottagningen i morgon för att ta bort hudflikar och två födelsemärken. Det är något jag tänkt på att göra sedan Elton kom och jag fick dem, alltså i fem, snart sex år. Sen kommer jag att sluta mitt nuvarande arbete och börja på mitt nya. Ska bli kul både arbetsmässigt (hoppas jag) har många tankar gällande hur man kan förbättra och få det att flyta på behandlingsmässigt men det ska också bli kul att se vad jag komm