MIN DAG!

Femte januari och min dag. Hannah dagen.

Det känns inte riktigt i kroppen att det är min dag utan trots helt okey sömn från nio till strax innan fem i morse är jag matt. Ögonen känns gråtiga och kroppen trött. Koncentrationen är i botten och det är tur att det bara är halvdag idag då jag inte kommer att få uträttat något som helst arbete, det går helt enkelt inte.

Ute är det sol och jag önskar att energin funnits. Jag skulle önska att jag orkade ta med barnen till ishallen. Men bara tanken på det får mig att vilja krypa ihop under skrivbordet och bara sova lite till. Undra hur länge det ska kännas så här, när ska den här sjukdomen försvinna. Kroppen känns så slapp som om den liksom hänger bara hänger i skelettet och gör det än mer arbetsamt att ta sig fram.  

I morgon är det tänkt att vi ska bege oss till Örebro och deras vattenpalats men vet helt ärligt inte om vi kommer att orka. Stackars små barn med sådana vrak till föräldrar. Positivt är i alla fall att jag gick ut med kiddosen på gården någon timme igår och Elton började leka med ett par grannpojkar och var kvar ute när jag och Svante gick in efter att han kastat en i sten i mitt ansikte.