Jag vill vara där som försvar hela tiden.
Ibland önskar jag att jag kunde ha kvar Elton i en bubbla med bara familjen och människor som hela tiden behandlar honom bra. Men det går ju tyvärr inte och han skulle nog blivit väldigt konstig då också. Men det är så jobbigt när "hemska" saker händer honom. Han är ju en rätt känslig kille.
Som idag. När vi kommer ut från dagis leker hans dagis kompis M utanför och Elton och han börjar leka lite. Men sen går det sämre. Elton hittar en bil som han vill köra i rutchkanan och då vill den andra kille också ha den. Det tycker ju inte Elton är så roligt men de kommer ändå överens om att de får köra varannan gång. Sen hittar Elton en slags knopp som han fyller med sand och leker med men det vill inte den här killen. Han säger att Elton inte får ha den och rycker den ifrån honom. Den andra mamman säger givetvis till sin son men han lämnar ändå inte tillbaka den. Tycker inte alls det känns kul, ser hur ledsen Elton blir och det var ju han som hade den. Sen efter Elton kört ner bilen säger M att han inte vill ha den för att den är Elton på och börjar borsta av den. Som om Elton vore äcklig och smittade bilen. Det gör verkligen ont i mitt hjärta och jag känner för att klappa till unghelvetet. Sen emellanåt är han ju snäll, säger snälla saker och vill vara med Elton och leka. Men de här krockarna gör så ont i mig.
Jag hatar det. Det gör ont i mig och jag vill inte längre umgås med andra barn. Tänk om Elton blir elakt behandlad på förskolan av de andra barnen.
Ska det vara så? Hör det till?
Som idag. När vi kommer ut från dagis leker hans dagis kompis M utanför och Elton och han börjar leka lite. Men sen går det sämre. Elton hittar en bil som han vill köra i rutchkanan och då vill den andra kille också ha den. Det tycker ju inte Elton är så roligt men de kommer ändå överens om att de får köra varannan gång. Sen hittar Elton en slags knopp som han fyller med sand och leker med men det vill inte den här killen. Han säger att Elton inte får ha den och rycker den ifrån honom. Den andra mamman säger givetvis till sin son men han lämnar ändå inte tillbaka den. Tycker inte alls det känns kul, ser hur ledsen Elton blir och det var ju han som hade den. Sen efter Elton kört ner bilen säger M att han inte vill ha den för att den är Elton på och börjar borsta av den. Som om Elton vore äcklig och smittade bilen. Det gör verkligen ont i mitt hjärta och jag känner för att klappa till unghelvetet. Sen emellanåt är han ju snäll, säger snälla saker och vill vara med Elton och leka. Men de här krockarna gör så ont i mig.
Jag hatar det. Det gör ont i mig och jag vill inte längre umgås med andra barn. Tänk om Elton blir elakt behandlad på förskolan av de andra barnen.
Ska det vara så? Hör det till?
Kommentarer
Skicka en kommentar