Kanske inte så oberörd ändå

Ibland kan jag tycka att jag är lite okänslig och liksom inte blir berörd när det händer jobbiga saker på jobbet. Men jag har nog fel.

Igår kom jag gående från slottskogen med barnvagnen och framför mig gick ett äldre par. Dom gick väldigt, väldigt sakta om ens gick. Och när mannen gick åt sidan parerade jag mig emellan på ett smidigt sätt och fortsatte gå. När jag gått några meter, hör jag tanten säga högt, så att jag verkligen skulle höra det. "Dom med barnvagnar bara tränger sig fram".

Jag blev så arg att jag höjde långfingret i luften bakom mig och skrek.
Fuck you bitch!!

Sen fortsatte jag.

Du kanske inte har förstått att detta är en trottoar och inte en jävla parkeringsplats för gamla kärringar. Så om du bara hade förflyttat din kropp framåt i ett någorlunda okey tempo eller i varje fall inte tagit upp hela jävla trottoaren så hade det inte varit något problem.

Medan jag fortsatte gå.

Men min ilska tog inte slut där utan jag var så arg att när jag säkert gått 50 meter var jag påväg att vända om och fortsätta skälla på henne.

Kan kanske vara så att jag ändå berörs på något sätt och reagerar med ilska. Tur att det bara går ut över skitkärringar då. Eller hur?