Satans huvudvärk

Kör ytterligare en kväll på Kungshöjds vårdcentral. Börjar lite smått känna mig som inventarie här. Det är deppigt. 

Känner mig som en kass medlem i vår familj också. Ligger där i sängen och är stilla i fasan av smärtan i huvudet. Inte för att det gör mindre ont när jag är stilla men för att jag inte förmår göra något. Riktigt lättirriterad också. 

Kass kollega också. Gör absolut inte mer än det jag måste. Gömmer mig nästan från barnen. Önskar att de är på sina rum för att jag inte orkar med dem. 

Helt enkelt en dålig människa. 

Däremot när det värsta släpper, då känns livet riktigt bra igen. Men då har jag dåligt samvete över hur jag beter mig när det är som värst. Tycker synd om P som får ta allt ansvar för barnen. 

På måndag ska vi till The Reef och på tisdag har jag anställningsintervju. Fasar för hur det ska gå med mitt huvud. 

Kommentarer

Populära inlägg i den här bloggen

Dagis, lek och tillbaka till landet

Blev visst ett gnäll inlägg