Fredagstankar

Sitter och längtar efter att jag med gott samvete kan lämna jobbet och åka hem för att ha helg med familjen. Veckan har varit bra. Jag har känt mig frisk för första gången på en evighet och har därför hitintills lyckas ta mig till gymmet hela tre gånger. Min nya approach till träning får bli så här, i stället för 3-4 ggr/vecka, får jag köra på medan sjukdomarna håller sig borta. Så det kanske blir ett par gånger till redan till helgen om jag nu har turen att vara frisk.

Nu till andra sjuka saker. I nya opinionsmätningar hamnar SD som det näst största partiet med 22 procentenheter och det på grund av flyktingkrisen. Tydligen är det uträknat att 170 000 människor kommer att ha sökt asyl i Sverige innan året är slut och det verkar skrämma många. Läste också att det är dubbelt så många som det tidigare rekordåret 1992. Det jag funderar över är om de som kom 1992 gjorde en negativ inverkan på vårt liv på något sätt. Inte på mitt i alla fall. Och då hade vi ändå en ekonomisk kris i Sverige 1992 medan vi nu har en bra ekonomisk tillväxt. Summan av kardemumman vi har nu bra ekonomi och vi dör inte av att den enskilde personen får det lite sämre. Så att för mig är det helt sjukt att så många väljer att rösta på ett, vad jag tycker, rasistiskt parti. Det äcklar mig och jag nästan bara måste få det ur mig.

 

Tänk mer än var femte person röstar alltså SD, du kan tänka dig hur samtalsklimatet förändras i Sverige på ett skrämmande sätt. Dom skäms alltså inte ens längre. Fy fan.