Notorisk lögnare eller vad

Alltså den där vuxna personen jag lever med. Kan inte låta bli att undra huruvida det är något allvarligt fel med honom.

För någon vecka sedan stoppade han ner Eltons vantar i påsen till dagis och när jag frågade om han känt efter inuti så att de var torra hävdade han att det hade han gjort. De var inte torra när jag kände efter och då säger han att han kände efter utanpå och att det var det han svarat på.

I morse ligger Eltons vantar återigen i påsen och jag frågar ”har du känt inuti så att de är torra?” Jo men det hade han allt. Jag förtydligar med att fråga om han har känt inuti vantarna. Det hade han. Och här till saken. Jag känner att jag inte kan lita på att han verkligen har det och stoppar ner handen i den ena och de är helt blöta inuti. Han står alltså och ljuger mig rakt upp i ansiktet och tycker alltså inte det är viktigt att se till att Elton kommer till dagis med torra vantar. När jag säger till honom om att han ljuger mig rätt upp i ansiktet, säger han ja precis som du gör när du inte tvättar vissa kläder för att de inte fick plats i maskinen.

Jag känner mig helt uppgiven. Det är ingen stor grej men jag tycker att det visar på något som är fundamentalt sjukt.