En något bättre dag.
En något bättre dag.
Låg och tänkte ut massor av bra "hur att överleva relationen" strategier. Måste säga att jag kom på en otroligt bra lösning. Varannan helg får någon av oss åka iväg från fredag till söndag så att den andra personen får vara själv med barnen. Har dock inte berättat om den för den andra personen i relationen och tror inte att den personen tycker att det är en lika bra plan som jag själv tyckte när jag låg där i min ensamhet. Men otroligt smart och bra tycker jag i alla fall.
Sen skickade jag med ett sms till mamma och frågade om hon ville ha sällskap ner till landet. Hon var otroligt nog vaken och svarade att det ville hon. Så jag och Svante åkte med henne och Elton och Per gick på stan och köpte skidsockor och badbyxor till Elton.
Det var härligt på landet men vi var bara där en kortis. Pillade lite, tog kort på pv´n och sen åkte vi och fika. På vägen hem tog jag upp en sak som hon påbörjade igår. Hon pratade om Frillesås och att vi aldrig var där och att hon inte tyckte att det var okey att betala så mycket för det när vi ändå inte var där. Igår sa jag bara att det är hennes ställe och hon får göra vad hon vill med det. Men idag sa jag, och jag försökte verkligen göra det på ett bra sätt, att ta inte detta som någon kritik för det är det inte. Men att det inte känns så lätt att alltid vara där. Det är ju liksom hennes, och det är det ju, och det känns så också. Det är som att vara hemma hos någon. Hur trevligt det än är så är det ju inte ens eget. Jag älskar landet på ett sätt men samtidigt är det som att ha på sig något som kanske skaver eller är för litet. Det är inte så att hennes sätt är fel, för det ville hon ju gärna få det till, men att det kanske inte är helt rätt för mig. Jag skulle inte ha det så om det vore mitt, och det känner man ju av. Vet inte om du förstår vad jag menar. Men det är inte helt bekvämt. Mamma gick ju självklart i försvar och lät arg. "Men jag flytta ur det stora sovrummet för att ni skulle ha det. Och det är ju jättesnällt men jag får ju liksom inte göra i ordning det så att det känns om mitt, som ett sovrum jag skulle gilla. Om det vore mitt, kanske jag skulle måla lite, lägga in en heltäckningsmatta, ha andra färger. Ja du vet, så att det känns som mitt. Som det är nu är det ju lite som att åka till ett vandrarhem. Mamma blev sur och sa att hon knappt var där och att hon kände sig som en inkräktare. Det är tråkigt för det betyder ju att ingen av oss är bekväma där. Sen sa jag, som jag har sagt enda sedan pappa dog, att hon får säga hur mycket hon vill ha i pengar, vad det skulle innebära och så får vi ta ställning till om vi har råd och lust under de villkoren som hon tycker är rimliga. För är det så att man trots att man betalar/hyr inte får lov att boa in sig så kanske det inte är vad man vill. Massa mer skit sades också så klart men jag tycker att jag ändå kunde hålla det på en bra nivå och jag hoppas inte hon blev för ledsen.
När jag kom hem, var vi på simskolan. Elton älskade det och efter det var jag uppe hos Maria med en blomma, hon blev ju 40 i fredags.
Snödroppar på landet
På väg in
Svante som mest stod i soffan och skrek "dumma mamma" medan han skrattade under hela fika stunden. Kul unge det där.
Något taggad simskole elev innan de har fått gå in till basängen
Ner i vattnet.
Sen var dagen slut, nästan och i morgon är det en ny vecka och nya möjligheter. Min nya chef börjar också. Ska bli intressant.
Låg och tänkte ut massor av bra "hur att överleva relationen" strategier. Måste säga att jag kom på en otroligt bra lösning. Varannan helg får någon av oss åka iväg från fredag till söndag så att den andra personen får vara själv med barnen. Har dock inte berättat om den för den andra personen i relationen och tror inte att den personen tycker att det är en lika bra plan som jag själv tyckte när jag låg där i min ensamhet. Men otroligt smart och bra tycker jag i alla fall.
Sen skickade jag med ett sms till mamma och frågade om hon ville ha sällskap ner till landet. Hon var otroligt nog vaken och svarade att det ville hon. Så jag och Svante åkte med henne och Elton och Per gick på stan och köpte skidsockor och badbyxor till Elton.
Det var härligt på landet men vi var bara där en kortis. Pillade lite, tog kort på pv´n och sen åkte vi och fika. På vägen hem tog jag upp en sak som hon påbörjade igår. Hon pratade om Frillesås och att vi aldrig var där och att hon inte tyckte att det var okey att betala så mycket för det när vi ändå inte var där. Igår sa jag bara att det är hennes ställe och hon får göra vad hon vill med det. Men idag sa jag, och jag försökte verkligen göra det på ett bra sätt, att ta inte detta som någon kritik för det är det inte. Men att det inte känns så lätt att alltid vara där. Det är ju liksom hennes, och det är det ju, och det känns så också. Det är som att vara hemma hos någon. Hur trevligt det än är så är det ju inte ens eget. Jag älskar landet på ett sätt men samtidigt är det som att ha på sig något som kanske skaver eller är för litet. Det är inte så att hennes sätt är fel, för det ville hon ju gärna få det till, men att det kanske inte är helt rätt för mig. Jag skulle inte ha det så om det vore mitt, och det känner man ju av. Vet inte om du förstår vad jag menar. Men det är inte helt bekvämt. Mamma gick ju självklart i försvar och lät arg. "Men jag flytta ur det stora sovrummet för att ni skulle ha det. Och det är ju jättesnällt men jag får ju liksom inte göra i ordning det så att det känns om mitt, som ett sovrum jag skulle gilla. Om det vore mitt, kanske jag skulle måla lite, lägga in en heltäckningsmatta, ha andra färger. Ja du vet, så att det känns som mitt. Som det är nu är det ju lite som att åka till ett vandrarhem. Mamma blev sur och sa att hon knappt var där och att hon kände sig som en inkräktare. Det är tråkigt för det betyder ju att ingen av oss är bekväma där. Sen sa jag, som jag har sagt enda sedan pappa dog, att hon får säga hur mycket hon vill ha i pengar, vad det skulle innebära och så får vi ta ställning till om vi har råd och lust under de villkoren som hon tycker är rimliga. För är det så att man trots att man betalar/hyr inte får lov att boa in sig så kanske det inte är vad man vill. Massa mer skit sades också så klart men jag tycker att jag ändå kunde hålla det på en bra nivå och jag hoppas inte hon blev för ledsen.
När jag kom hem, var vi på simskolan. Elton älskade det och efter det var jag uppe hos Maria med en blomma, hon blev ju 40 i fredags.
Sen var dagen slut, nästan och i morgon är det en ny vecka och nya möjligheter. Min nya chef börjar också. Ska bli intressant.
Kommentarer
Skicka en kommentar