Deppinlägg

Och så har ännu en rätt tråkig dag passerat. Är det här livet. 

Älskar så klart mina ungar. Men det känns som livet på något sätt står på paus och det är inte deras skull eller för deras skull som knappen är nedtryckt. Det är mer som det där berömda ekorrhjulet man bara springer på och släcker bränder. Ett steg bakom hela tiden. Dålig planering.

Hem till mamma en lördageftermiddag som går in på lördag kväll. Sen är det söndag, helgen är slut och det är bara att gå tillbaka och jobba igen. 

Det är väl inte så här det ska vara. Eller hur. Lite mer ska man ju få ut av den ändå korta tid man har kvar. Tänker tankar fram tillbaka och upp och ner. Känns som om jag behöver lite mer struktur, lite mer utrymme, lite mer socialsamvaro med folk i min egen ålder. 

Slut på den här rätt tråkiga dagen. Inte heller den är något att minnas.