Vänskap

Sitter i soffan och Svante ligger bredvid och pratar (gnäll-tjuter) på ett inte helt nöjt sätt. Nu la jag en kudde under honom så då känns det som om livet blev något, mycket, bättre.

Idag fyller Thomas år. Thomas från Umeå. Och det är sjukt hur mycket jag saknar honom trots att vi knappt har haft någon kontakt på två år. Har aldrig träffat någon jag kan prata med på det sättet om saker jag funderat på, saker som berört och saker som gjort mig arg. Han fick mig att tänka djupare och se saker från andra perspektiv. Att bli mer tänkande.

I vår vänskap fanns nog en tanke om att vi var perfekta ihop, eller som Britta sa "att vi förtjänade varandra". Kanske inte nu men möjligheten till att kanske det kan bli något i framtiden och när den möjligheten försvann i och med P och Elton så var det svårt att fortsätta.

Läste häromdagen på FB att han har träffat någon och är i ett förhållande men hur glad det än gör mig, då jag vill att han ska vara lycklig, har den där möjligheten i framtiden försvunnit ännu mer och det gör mig lite ledsen. Inte så att jag någonsin tänker att det skulle bli så i framtiden eller planerar för det men nu försvann den ändå något mer.

Konstigt hur en känsla av något som aldrig varit tänkt att bli kan påverka så mycket.