Vilken start!
Vilken härlig start på veckan. Gillar verkligen måndagar. Det känns som att varje måndag är ett nyskrivet blad och veckan har alla möjligheter att bli hur bra som helst. Efter idag känns det som om det kommer att bli en kanonvecka.
Vi var inte hemifrån förrän tio och ändå var det inget gråt utan härliga ungar. Svante till och med passade på att sova 20 minuter innan vi gick i väg. Mötte upp mamma och syster på Media Mark. Älskar Media Mark. Tur att jag inte hann gå runt för länge för att se vad jag verkligen behöver. Däremot tittade vi på platta eller dator till mamsen. Det verkar bli platta.
Därefter raka vägen till lek och buslandet. Där Elton gick i gång så att man kunde tro att han var en studsboll på amfetamin. Helt tokig. Han bara studsade som en tok och lekte som en galning. Fick vara på min vakt med honom lite så att han inte tacklade de andra barnen. Men han hade the time of his life. Syster och sötaste Almisen kom dit för fika och sällskap. Elton var verkligen ledsen över att behöva åka därifrån. Det tog inte många sekunder innan både han och Svantisen somnade i bilen. När jag lyfte över dem till vagnen vaknade Elton till och grät lite över att han inte var kvar på lek och buslandet. Efter att han sovit färdigt grät han ingen, ihopkurad på toalettgolvet, över att vi var hemma och inte på lek och buslandet. Stackaren.
Han blev däremot på bättre humör när vi gick iväg för att köpa en födelsedagspresent till honom. Vet inte om han förstod att han inte skulle få veta vad det var innan hans födelsedag men han var otroligt lycklig över det gigantiska paket som jag gömde här hemma. Tror han kommer bli hur glad som helst när han får den.
När P kom hem gick jag. Andra måndagen i rad på Dubliners, ensam, kollande på IFK. Tyvärr inte lika bra resultat idag. Men så skönt att sitta där ensam och titta. Tyvärr var världens sämsta musiker där idag också. Tydligen innebär måndagar att alla får gå upp och spela. Och idag, liksom förra veckan stod Dennis Andreasson på scen. Han sjönger falskt och dansar runt som om han vore ett skämt. Men han är fullt allvarlig. Bartendern berättade att han var där varje måndag och spelade. Han måste ha någon form av funktionshinder även om det inte syns på honom, för annars kan man omöjligt ha så lite självinsikt. Förra veckan var det ingen mer som reagera så att det syntes, alla verkade hålla god in. Men idag satt det två kvinnor framför mig och vi skratta ihop åt honom. En av dem gick till och med fram och spelade in och la upp på FB. Elakt javisst men man måste nästan dela med sig. Själv spelade jag ju in honom förra veckan för att P skulle få höra.
Nu är jag i alla fall hemma. Kollar Filip och Fredrik samt ber till gud om en god natts sömn.
Hoppas på fler bra dagar.
Vi var inte hemifrån förrän tio och ändå var det inget gråt utan härliga ungar. Svante till och med passade på att sova 20 minuter innan vi gick i väg. Mötte upp mamma och syster på Media Mark. Älskar Media Mark. Tur att jag inte hann gå runt för länge för att se vad jag verkligen behöver. Däremot tittade vi på platta eller dator till mamsen. Det verkar bli platta.
Därefter raka vägen till lek och buslandet. Där Elton gick i gång så att man kunde tro att han var en studsboll på amfetamin. Helt tokig. Han bara studsade som en tok och lekte som en galning. Fick vara på min vakt med honom lite så att han inte tacklade de andra barnen. Men han hade the time of his life. Syster och sötaste Almisen kom dit för fika och sällskap. Elton var verkligen ledsen över att behöva åka därifrån. Det tog inte många sekunder innan både han och Svantisen somnade i bilen. När jag lyfte över dem till vagnen vaknade Elton till och grät lite över att han inte var kvar på lek och buslandet. Efter att han sovit färdigt grät han ingen, ihopkurad på toalettgolvet, över att vi var hemma och inte på lek och buslandet. Stackaren.
Han blev däremot på bättre humör när vi gick iväg för att köpa en födelsedagspresent till honom. Vet inte om han förstod att han inte skulle få veta vad det var innan hans födelsedag men han var otroligt lycklig över det gigantiska paket som jag gömde här hemma. Tror han kommer bli hur glad som helst när han får den.
När P kom hem gick jag. Andra måndagen i rad på Dubliners, ensam, kollande på IFK. Tyvärr inte lika bra resultat idag. Men så skönt att sitta där ensam och titta. Tyvärr var världens sämsta musiker där idag också. Tydligen innebär måndagar att alla får gå upp och spela. Och idag, liksom förra veckan stod Dennis Andreasson på scen. Han sjönger falskt och dansar runt som om han vore ett skämt. Men han är fullt allvarlig. Bartendern berättade att han var där varje måndag och spelade. Han måste ha någon form av funktionshinder även om det inte syns på honom, för annars kan man omöjligt ha så lite självinsikt. Förra veckan var det ingen mer som reagera så att det syntes, alla verkade hålla god in. Men idag satt det två kvinnor framför mig och vi skratta ihop åt honom. En av dem gick till och med fram och spelade in och la upp på FB. Elakt javisst men man måste nästan dela med sig. Själv spelade jag ju in honom förra veckan för att P skulle få höra.
Nu är jag i alla fall hemma. Kollar Filip och Fredrik samt ber till gud om en god natts sömn.
Hoppas på fler bra dagar.
Kommentarer
Skicka en kommentar