Hej Älskade Syster!

Tänk vad fort det går tills det att man ändå saknar sina ongar. Bara tanken på att jag inte kommer träffa dem i kväll får mig att sakna dem lite eller rätt mycket faktiskt. Svante som börjar prata. Redan nu säger han förutom favoritordet NÄ även ja, mamma, pappa alla djurläten och förra veckan började han säga farmor och mormor genom Babo (låter som barbro utan r), ten om sten och bl om bil. Så kul att se vad som kommer härnäst. Och trots att han blir arg helt utan anledning och ibland av sin egen anledning är han så gullig när han blir arg. Och Elton som emellanåt är den jobbigaste skrutten av dem alla är ju så rolig att prata med och göra saker tillsammans med. Igår åkte vi ner till Konsum efter middagen och tog en glass. P cyklade, Svante satt fastspänd och förbannad i cykelvagnen medan jag och Elton åkte kickboard. Elton han kämpade som en besatt för att vara snabb, han lät som ett lokomotiv, men jädrar vad duktig han är. Så häftigt att se honom verkligen ta i allt han kan.

Kommer gå i konkurs om jag ska ha så här lite att göra på jobbet. Förra veckan köpte jag massor på nätet och idag beställde jag tid för fransförlägning. Har liksom inte råd med att inte ha tillräckligt att göra. Blir mentalt skadad också, inte bara ekonomiskt.

Har börjat (nästan sett färdigt) Sense8. Jag ger den högt betyg, den är annorlunda och kul.

Vissa dagar saknar jag mer än andra. Idag är en sådan dag. Vi skulle suttit påpälsade ute, druckit för mycket vin och haft livliga diskussioner. Som jag saknar honom och den plats han hade i mitt liv. 

Jag glömde av att ringa systrami på väg till jobbet trots att hon numera är tillbaka i landet lite långt borta. Men trots att jag glömde ringa saknar jag henne redan.

Idag är det kusinfotografering. Undra hur det kommer se ut med två barn (mina) som det hänger snor på ur näsan och stackars Elton med allergisvullna ögon.

Kusinkärlek Rumpnissar på kaninjakt Min söta stora bebis

 Glad kranskille  Glad och mindre glad  Typiskt midsommarväder

Och så har sommaren startat. Midsommar. Trevligt, härligt och annorlunda. Kan inte riktigt ta in att ”midsommarfesten” slutar innan klockan tolv för att alla är trötta småbarnsföräldrar. Men det är så verkligenheten ser ut just nu. De där små liven styr verkligen allt.   Jag vet att vissa hävdar att de fortsätter sitt liv så som det alltid sett ut och att de där små människorna bara hänger på det som föräldrarna gör. Kan säga att i mitt eller vårt fall skulle det inte fungerat. Då hade vi nog bara haft ett eller inget barn kvar. De hade antingen förolyckats i någon olycka när vi inte var där och passa eller av misstag råkat ha ihjäl varandra. För så här är det. De behöver passas, curlas och distraheras 24/7.   Igår läste jag ett inlägg av Jesper Juul gällande att barn behöver ha tråkigt och jag kan hålla med om allt han skriver. Problemet är bara att när de har tråkigt, det vill säga inte aktiveras, är sannolikheten rätt stor, närmare 99%, att de kommer slå varandra för att d

Igår begravdes Mårten. Det var sorgligt, sorgligare än vad jag trodde. Niklas hade skrivit en väldigt fin dikt som Helena läste upp då Niklas var alldeles för ledsen. Jag träffade Carina som jag inte mött sedan jag var pytteliten men kände igen därför att hon var lik Hancy i ansiktet.   Det var tårar och skratt, precis som det ska vara på en begravning. Det var kul att träffa släkt även om det var under tråkiga omständigheter.   Kände hur glad och tacksam jag var över att pappa hade en borglig begravning. Här var det fullt upp med gud hela tiden och väldigt lite utrymme över till Mårten, vem han var och hans liv. Känns som om det borde handlat lite mer om hans liv och inte hans död. Men…

Saknade våra samtal över telefon i morse, fick åka helt ensam hela vägen till jobbet. Men kanske lika bra för jag var hur trött som helst. Igår när jag kom hem gjorde jag fina pappersaskar som jag sedan fyllde med macaroner som jag bakade. Sen skrev jag ett litet kort och idag ska de ges som en liten sommarpresent till Eltons förskolelärare.   Helt sjukt vad jag anstränger mig. Det tog verkligen hela dagen. Resultatet var medelmåttigt. Hade kanske varit roligare att få en fin köpt present än en sådär hemmagjord. Per sa dock att hemmagjord var bättre.

Ibland hamnar man i ett sammanhang där man/jag får dålig känsla. Idag var jag på ett möte på en nivå högre behandlingsassistentnivå där jag kände att man såg ner på/ såg på behandlingsassistenter som lite slöa, lata och utan vilja till att genomföra vissa saker på avdelningen. Skitsnack skulle jag vilja kalla det. Sådan är inte alls min uppfattning. Att vissa saker inte genomförs beror alltid på att det finns andra viktiga saker som görs just då i stället, att utrymmet inte finns eller att man inte uppfattar vikten av det som ska göras. Så att det inte genomförs beror endast på att de på den här nivån inte lyckas förmedla och ge det utrymme som behövs. Så det så!  

Helgen som inte blev som tänkt. Men bra ändå. Kanske inte för Per som varit/är sjuk men för oss andra. Vi har shoppat lite saker till hemmet, mysat och sett på film samt hängt på lite olika lekplatser. Svante börjar bli så härlig. Han vill så mycket och kommunicerar på sitt eget sätt, längtar verkligen till att han börjar prata också så att man får veta lite mer om vad som händer i hans huvud. Per har däremot mest legat i sängen när vi andra har gjort roliga saker.   Det som är skönt med att vara kvar hemma i stället för att åka till landet är att man slipper all packning. Som jag avskyr denna packning, tyckte det kunde vara jobbigt när jag var själv men nu är det ett projekt. Till mig och ungarna och sen ska det med mat. Det hade jag aldrig när jag var själv. Om jag var där kort tid köpte jag typ ett par pizzor och åt under dagarna och annars köpte jag vad som behövdes på Konsum. Nu däremot har man massa mat som blir dåligt om det inte kommer med. Jobbigt!

Fint väder!   Jag känner mig riktigt vild & crazy. Ringde P och fråga om vi inte kunde skita i middag hemma och i stället köpa pizza och hänga på lekplatsen.   Han var på. Wow vilken fredagskväll. Galet!

Har känt mig så ledsen på P och över hur lite han tänker på vad det han säger påverkar. Igår hade en man sagt flickan eller något sådant till Elton som då rättat honom och sagt att han är en pojke. Efter händelsen hade Elton frågat varför mannen kallat honom flicka och då hade P i stället för att säga att mannen var gammal och hade dålig syn, eller att det inte alltid är lätt att veta när det handlar om barn, sagt att det nog var för att Elton hade långt hår och är söt. Hur dum i huvudet får han vara. Kan inte låta bli att undra hur dum man kan bli. Det innebar ju att Elton igår ville klippa av sig håret på grund av detta. Han är ju väldigt noga med sin könsidentitet just nu. Och det är inte det att han inte får klippa sig men jag tycker att det ska vara för att han tycker det är snyggt med något annat inte för att andras skull. Det har nog inte blivit bättre av att mamma varje gång vi ses ska kommentera hans hår. Jag blir verkligen galen. Har sagt till henne förut men i sö

Tänk vilken tur jag kom på att jag kunde blogga på jobbtid. Nu får du ju inte bara prata med mig på morgonen utan att har även möjlighet att ta del av mitt liv över det här forumet. Lyckåsdig!

Skrev just ett inlägg som försvann men i korthet och inte lika underfundigt, såklart.. Just nu har jag PMS och jag vet hur jag brukar känna då. Men även om jag vet att det är på det sättet spelar det ingen roll. P äcklar mig, han är dålig på att plocka undan, städa och hålla rent. Jag funderar helt allvarligt på att slänga ut honom. Tänk hur rent och härligt jag skulle ha det då. Bara två och inte tre små (stora) grisar. Att jag sedan hittade tre chokladkakor i väskan idag ger inte ens ett litet pluspoäng. Jag menar hur svårt är det att köpa något. Inte svårt alls. Däremot att komma hem till ett golv man kan gå barfota på och ett glänsande badkar. Det skulle verkligen betytt något för mig. Just nu sitter jag och ångestsvettas över att P har valt att gå ner i tid på sitt arbete för att vara med barnen. Han kommer alltså hämta dom minst två timmar innan jag ens slutat jobbet fyra dagar i veckan och tänk hur mycket dom kunner hinna skita ner och stöka till det under den tiden. Tro

Klockan är inte ens halv tio och jag längtar efter lunchtid. Är otroligt hungrig, det suger i magen och mina tankar svävar iväg mot vilken form av utbud av mat som finns så nära som möjligt. Brukar ha med mig ett par mackor att äta när jag kommer till jobbet men det glömde jag idag för att det var full fart hemma. P skulle iväg och spela golf och farmor kom för att passade ongarna. Jag vet att jag inte kommer hinna svälta ihjäl på den två och en halv timmar det tar till lunchen men det känns nästan som det, tror jag ska smyga mig ut i köket och se om det finns någon frukt där att ta så länge och så kom jag på att jag ju har en chokladkaka i skrivbordet. Nu känns det bättre.   Nu ännu bättre efter en banan och en halv chokladkaka.

Stressade hem från jobbet idag. Två timmar innan jag egentligen slutar för att vara med på Eltons dagis sommarfest. Det här är den bästa bilden jag fick. Han var inte med och sjung ens en av fem. Första nynnade han med lite och sen gick han därifrån. Störst tid spenderades med att peta i näsan och sen stoppa fingret i munnen. Men söta ändå. Sommarfesten slutade dock med gråt och tandagnisslan, efter att Elton och en annan pojke kolliderat. Elton snorgrät och ville gå hem. Så för att få honom lite glad gick vi och köpte det såpbubblesvärd han så länge önskat. När vi väl kom hem var han dock inte lika intresserad av att leka med det utan i stället lektes det med Svantes nyinköpta leksak. Kasta ring. Så kan det också bli.

Det har gått en kille på en tjänst här sedan några månader tillbaka. Han har haft sen anställning som behandlingsassistent och därefter har han fått ett tillägg på tjänsten för det ansvar och det arbete den innebär.   Nu ska de ta bort den tjänsten. Inte för att den inte fyller någon funktion utan för att om den ska finnas kvar måste den göras permanent och det skulle bland annat innebära att de får gå ut med en annons som folk kan söka men även att en viss summa, det vill säga lön, ska betalas ut för tjänsten.   Så de väljer att tjänsten inte ska finnas kvar. Däremot har killen som arbetet på tjänsten under senaste månaderna blivit erbjuden att arbeta som behandlingsassistent på dagtid och då genomföra samma uppgifter som han gjort tidigare. Men utan ett tillägg på lönen. Det är så äckligt att jag vet inte vad jag ska säga.   Han har tackat ja, för han vill ju gärna arbeta dagtid. Men vad gör det med honom, hans självkänsla, hans engagemang för jobbet och hur uppskattad ha

Bloggen är försummad och det är så det är och får vara just nu. Jag är för slö för att sätta igång datorn på kvällen, för jobbigt att skriva på paddan eller mobilen och jag hinner inte ens reflektera över mitt liv och då finns det ju som du förstår inte mycket att skriva om. Eller så kanske jag helt enkelt börjar skriva mer, så kan det också bli. I alla fall. Snart en arbetsvecka in på nya jobbet och det känns som jag börjat landa lite i var jag har hamnat. Har gått runt och hälsat på de olika avdelningarna, hälsat på skolan och på de som arbetar i kansliet. Alla känns otroligt trevliga och välkomnande. Och idag när jag gick upp från administrationsbyggnaden och till den byggnad som jag sitter i. Då kom känslan. Jädrar var gott det är att jobba här. Det finns liksom får som går och betar som grannar. Det luktar landet, och med det menar jag inte kobajs, utan träd, gräs och ren luft. Det där med ren luft är nog en illusion eftersom motorvägen ligger inte långt härifrån, men ändå