Bekvämlighetszonen

Tänk vad fort det går tills det att man ändå saknar sina ongar. Bara tanken på att jag inte kommer träffa dem i kväll får mig att sakna dem lite eller rätt mycket faktiskt. Svante som börjar prata. Redan nu säger han förutom favoritordet NÄ även ja, mamma, pappa alla djurläten och förra veckan började han säga farmor och mormor genom Babo (låter som barbro utan r), ten om sten och bl om bil. Så kul att se vad som kommer härnäst. Och trots att han blir arg helt utan anledning och ibland av sin egen anledning är han så gullig när han blir arg. Och Elton som emellanåt är den jobbigaste skrutten av dem alla är ju så rolig att prata med och göra saker tillsammans med.

Igår åkte vi ner till Konsum efter middagen och tog en glass. P cyklade, Svante satt fastspänd och förbannad i cykelvagnen medan jag och Elton åkte kickboard. Elton han kämpade som en besatt för att vara snabb, han lät som ett lokomotiv, men jädrar vad duktig han är. Så häftigt att se honom verkligen ta i allt han kan. Undra när jag slutade göra det, och har jag någonsin gjort det. För själv när jag gör något ligger jag mest i bekvämlighetszonen.