Lite om barn och livet

Och så har sommaren startat. Midsommar. Trevligt, härligt och annorlunda. Kan inte riktigt ta in att ”midsommarfesten” slutar innan klockan tolv för att alla är trötta småbarnsföräldrar. Men det är så verkligenheten ser ut just nu. De där små liven styr verkligen allt.

 Jag vet att vissa hävdar att de fortsätter sitt liv så som det alltid sett ut och att de där små människorna bara hänger på det som föräldrarna gör. Kan säga att i mitt eller vårt fall skulle det inte fungerat. Då hade vi nog bara haft ett eller inget barn kvar. De hade antingen förolyckats i någon olycka när vi inte var där och passa eller av misstag råkat ha ihjäl varandra. För så här är det. De behöver passas, curlas och distraheras 24/7.

 Igår läste jag ett inlägg av Jesper Juul gällande att barn behöver ha tråkigt och jag kan hålla med om allt han skriver. Problemet är bara att när de har tråkigt, det vill säga inte aktiveras, är sannolikheten rätt stor, närmare 99%, att de kommer slå varandra för att det ska hända något och jag vet inte om det är att föredra.

 I morse innan jag skulle åka till jobbet, vilket kändes helt surrealistiskt då det är sommar och vi är på landet, satt de på golvet och hade ett mysigt samtal. Elton pratade på med Svante och Svante svarade ja eller nej efter tyckande. Otroligt hur mycket den lille förstår, och hur med han är, även om han knappt säger mer än fem ord. Så trots att de slåss och bråkar finns det stunder då jag verkligen märker kärleken mellan dem och då de umgås på ett fint sätt med varandra. De stunderna gör mig lycklig.