Har ju glömt att berätta en stor grej som hände i fredags. Nu för tiden är det ju inte så ofta jag får uppskattande kommentarer av okända män som passerar så när det händer måste jag ju säga att det sticker ut lite. Så till saken. I fredags kom jag ut i den härliga våren bärande på en fin flaska cava. Alltså flaskan var väldigt blommig och fin. Jag flanerade ner för Linnégatan och passerar en man som i samband med mötet utbrister ”oj, oj, oj så fin då”. Vet nu inte om det var till/om mig eller om det var flaskan han kommenterade med tanke på att han alkoholist.
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
SvaraRaderaJag saknar honom också så fruktansvärt mycket, hur han alltid hade tid att diskutera saker, hans optimism, hans syn att se på saker, att han alltid pumpade min cykel (fast jag kan det själv), hur han följde med och hämtade saker i källaren i Gbg för att jag tyckte det var tråkigt att gå själv, hur han njöt av en korv och bröd och hundratals andra saker...
SvaraRadera